Göteborgsposten – 8 mars 1860, sida 1

att taxera hyresgäster allt för högt. Hyrorn; voro också under några årtionden utomordent , ligt låga. Att de småningom stegrades, i dei i mån folkmängden och rikedomen tilltog, kun Ide icke gifva anledning till bekymmer; de var snarare att anse såsom ett godt tiden: tecken. Annorlunda blef förhållandet då hy rorna och med dem husens försäljningspris stegrades vida utöfver det genom kostnader na för uppförande och underhåll bestämde: Jvärdet. Under tiden näst före sista krisen I skedde det ena husköpet efter det andra, till Ifabulösa priser, med förut uppgjorda beräkningar på hyrornas uppstegrande till motsvarande olidliga belopp, och en verklig husköpsmani framkallades, befrämjad genom den stora lätthet, hvarmed äfven den mindre bemedlade, genom hjelpsamma mäklares försorg, kunde komma i besittning af eget hus, sedan vederbörlig plan till hyrornas höjande för de äldre hyresgästerna forut uppgjorts. Byggmästare begagnade sig af konjunkturerna, byggde hus på spekulation, ofta lika illa hopkomna, som granna på ytan, och försummade icke att vid hyrornas bestämmande spänna bågen så starkt som det kunde ske, utan strängens bristande, väl vetande att priset vid husets försäljande berodde på dess afkastning. Gammaldags beskedliga husägare, som satte en ära i att behålla sina gamla hyresgäster, hörde så länge talas om de stora inkomster deras mera nymodiga grannar drogo af sina lägenheters uthyrande, att de till slut följde med strömmen och äfven å sin sida ökade hyrorna. Följderna af dessa förbållanden, som ännu icke märkbart forbättrats, i trots af 1857 års kris, skildras bjärt i nedanstående insända artikel: ) j Ett bedröfligt förhållande, som i vår goda stad länge existerat, men som nu börjar antaga en hotande gestalt inom detta samhälle, är hushyrornas enorma stigande. Imns. kan icke annat än beklaga de mindre bemedlade klasserna och isynnerhet underordnade tjen-. stemän, som sitta med några hundra riksdalers årlig inkomst. Då numera ett rum med kök inom staden svårligen kan få hyras billigare än till 200 rdr pr år, och det till ochmed börjar blifva en svårighet att få någon lägenhet till detta pris, så är icke svårt att inse de betänkliga följderna häraf. Antingen måste en mindre bemedlad hyresgäst, gift eller ogift, flytta tillsammans med flera andra, för att göra hyran mindre betungande (och hvad följden deraf måste blifva i sanitärt hänseende, det inser lätt hvar och en) eller ock måste den gifte, om detta icke medgifves honom, eller han deruti icke kan finna sig, taga sig så nära för hyran, att hustru och barn få gå nakna och kämpa mot hunger och elände. Att detta icke är ett hugskott af insändaren, utan en sann skildring, öfverensstämmande med verkliga förhållandet, derom kan man lätt) öfvertyga sig; och önskligt vore om några åtgärder kunde vidtagas till hämmande af ett ondt, som icke allenast hotar den enskilde med undergång, utan äfven länder hela sam