Göteborgsposten – 7 mars 1860, sida 1

uppbrusnidgar för dagen, såg den skillnad, som var mellan Holsteins och Norges ställning till det förenade riket. — Holstein behöfver ej frukta att stå ensamt med sin civillista, sin armå, i den stund Danmark skulle kräfva att upplösa unionen; ty Holstein tillhör derjemte ett mäktigare rike än Danmark. Norge har valet att förblifva i union med Sverige eller bedja att få bli en julle bakom Danmarks långskepp, eller att ensamt både regera och försvara sig under allt hårdare påtryckningar från Themsen och Newa. Så ledes har ej minsta tecken visat sig till unionsbrott, men desto flera tecken till obelåtenhet med det eller det, som för dagen kunde öfverklagas. Ar det ej väl, att det dolda sjukdomsfröet nu brutit ut? Det blir desto lättare att uttänka läkemedlen. HSvenskarne böra se till, om de ej också kunna erbjuda något botemedel. Beklagandet, att Carl Johan ej lade Norge under Sverige, som ännu höres här och der, kan ej annat än såra Norrmännen. En annan öfvertygelse, såsom allmän mening 1 Sverige, skulle ej densamma vara en läkande salva i Norge? Om Carl Johan kunnat och velat utföra, med hänseende till Norge i Moss, hvad Carl X utförde i Köpenhamn med hänseende till Skåne och Blekinge, är det afgjordt att detta verkligen varit för oss en lycka? Skulle det varit bättre, om Norge blifvit oss en slags fördubbling af Wermland, Jemtland och svenska landet norr om Jemtland, skulle det vållat ett riksgagn, om Sverige haft några provinser till, som kunnat begära undsättningslån vid missvexter, några flera Borgmästare i borgareståndet, som under flera decennier kunnat ilandsbygdens friheter se afvoghet mot städernas, och några flera bönder inom 4:de kammaren, som länge i städernas uppkomst kunnat se en skada för landsbygdens, att härvid lemna åsido nyttan af, att några Norska Biskopar och Kyrkoherdar alltid kunnat, då de talat ett frisinnigare ord, öfverröstas af den svenska compacta pluraliteten inom Clerus Comitialis? Tror någon på rent allvar att Sveriges Kung med 29 provinser i stället för 24, med 16 stift 1 stället för 12 1 sitt rike, nu skulle i Europas ögon betyda hvad Sveriges och Norges Kung betyder? att den Norska handelsflottan skulle varit hvad den nu är, den Norska välmågan, det Norska communalsinnet, att ej nämna det hos flertalet moderata sjelfständighetsoch med vishet parade frihetssinnet, om Carl Johan vidhållit fördraget i Kiel? Skulle ett provinsforhållande till Sverige väl kunna verka synnerligen annat än provinsförhållandet till Danmark verkade på detta ädla folks, detta urgamla lands utveckling uti intellektuelt och ekonomiskt hänseende? Det Norska folket har stna hetsigheter; så har ju äfven det Svenska, enligt den genialiske Ehrensvärds välkända omdöme. Desse Norske hetsigheter tränga sig fram vid storthingsval, de ha största lusten att skrifva det de om några timmar kunna läsa tryckt, och det de veta blifva spridt, utan att deras eget namn behöfver bestå vin