Göteborgsposten – 6 mars 1860, sida 1

hvilket han ansåg för en af sina dyrbaraste reliker; det hade tillhört det ryktbara stoct Wasp hvars bedrifter på kappränningsbanan och stridsfältet under mer än ett sekel utgjordt ett stående ämne för stallknektarnes samtal på Carrow Martin hade flere gånger uttalat sin önskan, att detta hästtäcke måtte bli hans svepning. Den sjuke led mycket; hans tänder voro hårdt hopbitna och ögonen till hälften slutna. Flere af hans kamrater, som stodo omkring sängen, hade förgäfves sökt af honom erhålla en berättelse om den förfärliga händelse, som tilldragit sig: men han förblef stum eller besvarade endast med en suck deras frågor, i det han fåfängt sökte föra handen till sitt hufvud. — Har han talat? frågade läkaren. — Ännu icke, herre, svarade hofmästaren ; han har hjernfeber, det är säkert; hufvudskålen är alldeles krossad. Läkaren tog upp ur sin ficka ett litet bestick och började klippa af håret på Martin. Då detta var gjordt, stack han fingret ned i såret. Den gamle tillslöt ögonen i det han utstötte en djup suck. -— Hufvudskålen är krossad, sade läkaren. En djup tystnad rådde. Öfverste Butler trodde sig förmärka en strimma af belåtenhet i öfverste Mowbrays ansigte. Men den varade en