Göteborgsposten – 29 februari 1860, sida 1

FS tttttttete nee — tm ——— ——L ———E—— EEE sig till höger om m:r Oliphant och m:r Contades, hvilket är en stor hedersbevisning i Kina, ty att placera sina gäster till venster om sig innebär derstädes ett erkännande af deras rang. Derpå följde en utvexling af ceremoniösa komplimanger, hvilka tolken bidrog att bringa i den i Kina öfliga formen. Samtalet lydde ungefär sålunda: Tolken. Hans excellens har under lång tid längtat efter denna dag. Ståthållaren. Jag emottager honom som en gammal vän, och önskar att få veta hans hedersvärda ålder. Tolken. Hans excellens har genomleft — — år gagnlöst. : Ståthållaren. Hans excellens öron äro långa och vittna om stora talanger. Tolken. Ah! O! Han känner sig oförtjent af denna komplimang. Ståthållaren. Ni har haft en besvärlig resa? Tolken. Vi ha förtjent det. Ståthållaren. Jag hoppas att det står väl till med er hedervärda helsa? Tolken. Ja, hans excellens helsa är, såsom ni önskar det, i ett godt tillstånd. Mår er hedersvärda nations store kejsare väl? Ståthållaren. Han mår väl. Mår er hedersvärda nations stora herrskarinna väl? Tolken. Hon mår väl. Plågas ännu ert land af de rofgiriga odjuren (rebellerna)? Ståthållaren. Den ohyran skall snart bli utrotad. Efter denna. inledning underrättade tolken hans excellens ståthållaren om att hans herrar medförde depescher från de trenne makterna till premierministern Yu, hvilka voro af den vigt, att de så fort som möjligt borde fortskaffas till sin bestämmelseort. Ståthållaren bröt derpå den yttersta till honom sjelf riktade depeschen och läste den, under det att hans svit skockade sig omkring honom för att på samma gång som han sjelf göra sig bekant med innehållet. Så besynnerligt ett sådant beteende än måste förekomma vesterländska diplomater, så hade våra resande dock nu intet att invända deremot, då de önskade att så många som möjligt skulle få veta hvarom frågan var. I en rymlig nisch var en anrättning, bestående af frukt, pastejer och sylt, arrangead. Värden förde nu sina gäster dit, sedan an förut anmodat dem att aftaga sina hattar. dan säger vid sådana tillfällen: Vill ni lyfta iatten? Och härpå bör man svara: Vi bete ss på ett skamligt förolämpande sätt; förlåt ss vår förbrytelse! Detta är det gentilaste ättet att ursäkta den frihet man tar sig, när nan sätter sig ned med blottadt hufvud. Ett llmänt samtal började nu, hvarunder Tschan Jorde sig underrättad om huru det stod till Kanton samt huru Yeh befann sig. Han ille gerna veta om engelsmännen skulle afaätta honom. Åfven ville han ha reda på när andebuden skulle resa norrut. Ståthållarens ilt att vara var ytterst värdigt och artigt, vilket var desto berömvärdare som främlin