Göteborgsposten – 29 februari 1860, sida 1

taget. I sin förskräckelse trodde hon sig höra lätta steg bakom sig. . -— Hvilken har varit här och låst igen ? utropade hon. Dessa ord räddade henne . .. stegen tystnade. Med en kraftig ansfrängning lyckades hon ändtligen få upp dörren och gick in i en andra korridor, vid hvars slut hennes rum låg. — Tag hit ett ljus, Zara! utropade hon med en stämma, som hon sökte göra så fast som möjligt; mitt har slocknat. t Ögonblicket derefter öppnades dörren, och ayahn syntes på tröskeln med ett tändt ljus i handen. Oaktadt sin elaka och trolösa karakter hyste dock Hinduiskan för Ellen en stor tillgifvenhet; och när hon nu såg den unga flickans darrande läppar, bleka kinder, samt förfärade blickar, frågade hon henne bekymrad om hvad som händt. Lyckligtvis talade hon endast indiska. — Tyst! icke ett ord! svarade Ellen på samma språk. Det finnes en bof i galleriet! Jag har sett hans blodgiriga blickar fästade på mig. Ayahn drog fram en lång blänkande dolk ar vecken på sina kläder och ställde sig med tankens snabbhet mellan sin unga herrskarinna och dörren till galleriet. Hon var i detta ögon