Göteborgsposten – 23 februari 1860, sida 1

tal, skrift och handling. Plötsligen uppstå i detta som det tyckes belåtna och lycklig land en tendens för förening med Frani rike; möten hållas, demonstrationer göras, ar tiklar skrifvas, folkagitationens hela machine ri sättes i gång — icke af regeringen, t den tyckes ogilla agitationen utan antinge af någon folkviljans nyck eller af något in flytande utifrån. Tillika tala dunkla rykte om traktater, enligt hvilka huset Savojen äldsta arfland skulle lemnas åt Frankrike til vedergällning för Lombardiet och Venedig och på den ena sidan insinuerar man att Pi emont icke uppfyllt sina förbindelser, då de icke lemnat betalning för hvad det erhållit och på den andra sidan att Frankrike ick fullgjort vilkoren, då Piemont skulle erhålli både Venedig och Lombardiet i utbyte mo Savojen och Nizza. Dessa rykten ha på beg ge hållen blifvit officielt motsagda, och end: följden häraf är naturligtvis att man så mycke fastare tror derpå. Emellertid inträffar en omständighet som man lätt kunde ha förutsett. Staden OChambery gör en storartad demonstration; men, besynnerligt nog, ändamålet är icke att advocera för föreningen med det kejserliga Frankrike, utan att ådagalägga trohet och tillgifvenhet för den ädla regentfamilj, med hvilken Savojen delat ljuft och ledt under de sista åttahundrade åren. Intet öfvergår den franska pressens dygdiga harm öfver denna tilldragelse. Man skulle kunnat tro att de goda Chamberyboarne blandat sig i andras angelägenheter i stället för att ha blott sysselsatt sig med dem, som de väl ha lof att anse för sina egna. Patrie omtalar detta möte i ordalag, som en protestant skulle ha begagnat, om han upptäckt plauerna till det parisiska blodbrölloppet en vecka före deras utförande. Demonstrationen, heter det, var ingen isolerad händelse utan resultatet af en väl öfverlagd plan att ingifva allmänheten falska föreställningar om tänkesätten i Savoen och Nizza. Emissarier finnas öfverallt landet, hvilka skola organisera liknande uppräden på andra ställen. Patries uppgifter iro så bestämda och detaljerade att man icke nera kan draga saken 1 tvifvelsmål. Ja, aukoriteterna gilla uppenbarligen denna agitation, ch det finnes verkligen menniskor i Savojen ;ch Nizza, som hellre vilja vara fria medborvare i en liten än förtryckta undersåtare i en tor stat. Det är på tiden, säger Patrie idare, att de makthatvande i Turin lära sig tt det icke går an tillämpa mot hvarandra tridande rättsprinciper, och att Savojens och Vizzas folk ha lika stor rättighet att bestämna öfver sitt öde som hertigdömenas innebygare. Savojens sympatier för Frankrike äro undrade år gamla, och den regering, som öker qväfva dem, borde upphöra med dyka försök och lemna dem full frihet. — Vi a citerat denna artikel, emedan vi icke läst ågonting liknande, alltsedan den förste Naoleon förklarade spaniorerna för röfvare, emean de satte sig till motvärn mot en invasion,