Göteborgsposten – 23 februari 1860, sida 1

Kejsar Napoleons annexationsplaner. Det tyckes vara skrifvet i ödets bok att ett entien cordiale mellan England oc dess höge allierade, Napoleon I:s arfvingt icke kan komma att ega längre bestånd. Knar past hade denne monark genom handelstrak taten hunnit blidka den i England så allmän na oviljan mot hans slingrande och frihetsfi entliga politik, knappast hade han derigenor hunnit utplåna den fruktan för en fransk in vasion som spridt sig till alla samhällsklasser förrän han genom sina öppet framträdand anspråk på Savojen och Nizza väckt ett nyt misstroende mot sig i detta. Vi meddela här nedan ur Times ett prof på den engelsk: uppfattningen af frågan : Man söker fåfängt både i den gaml: och den nya historien efter ett motstycke till det skådespel, som provinsen Savojen er bjuder i våra dagar. Allt sedan den tid då England eröfrades af Normanderna, ha detta berglands innebyggare beherrskats af den dy nasti, som för närvarande representeras ai konung Viktor Emanuel. Savojarderna ha alltid varit fästade vid regenterna af denna fämilj med en lidelsefull trohet, som hvarken kunnat rubbas af förföljelser, tyranni eller motgångar. Föreningsbandet mellan det Habsburgska huset och dess arfländer i det egentliga Österrike är modernt i jemförelse med det, som fäster Savojen vid dess hertigliga hus, och England är det enda land i Europa som eger en så gammal och så berömd konungaätt. Förhållandet mellan Savojens och Piemonts regering och den franska är af den mest fredliga natur; ett icke längesedan ingånget äktenskap har närmare förbundit de begge dynastierna, och deras härar ha kämpat jemte hvarandra i den nyare krigshistorins ärofullaste drabbningar. Savojarderna ha cke något skäl till missnöje. De ega en tapver, fosterländskt sinnad adel och en konstiution, som gifver hvarje medborgare frihet i