Göteborgsposten – 22 februari 1860, sida 1

RDR RR —— — SN FSS nn nill. rdr, och lägges härtill andra allmänna och komnunala kassors samt sparbankernas medel, så uppcommer en totalsumma af 104 millioner. I förbigånde vill jag här nämna, att de i sparbankerna deyonerade medel på några och tjugu år, nemligen från 1834 till 1857, hafva vuxit från 2!4 till 26 millioner, hvilket-är ett högst tillfredsställande bevis på, att sparpenningar samlas af vår arbetsklass och att den ;j helt och hållet ger efter för den ögonblickliga njutningslystnaden. Äfven af dessa behållningar skulle väl hågon del kunna blifva placerad i statsobligationer. Det är för öfrigt icke fråga om att begagna denna utväg i vidsträcktare mån, utan blott om att medgifva less användande. Ställningen kan ju blifva förbättrad och erbjuda öfverskotter, som det vore nyttigt utt uppsamla. Derföre borde tanken härpå ej lemnas åsido. Om ej denna tidrymd begagnas, så vet jag ej när någon bättre skall begynna. Just nu är i bane ett stort nationelt företag, för hvilket penninsar indragas från utlandet och spridas öfver landet i tusende små kanaler. Då bör det just finnas för lem någon utväg att åter sammanflyta till en punkt, så att de ej användas till mindre nyttiga ändamål. Emot sättet för upplåningen har man invändt, att det vore oriktigt dela den i utoch inländsk, och att derigenom skulle uppstå kollision. Men de olika obligationerna skulle finna olika marknader. De svenska kunna ej konkurrera med dem, som löpa utomlands. Den utländske långifvaren hvarken behöfver eller kan vara okunnig om de inländska obligationernas tillvaro, men jag förstår ej att han skulle vara rädd för dem, men väl, om man utsläppte flera obligationer på den utländska marknaden. Att, såsom hr Schwan föreslagit, sammanbinda den utländska med den inhemska upplåningen, så att de utländska obligationerna skulle hållas tillhands inom landet, anser jag olämpligt, ty antingen skulle dessa obligationer blifva så begärliga här, att de droge för mycket penningar från näringarne, eller och skulle det kunna hända, att de ej funne någon afgång, och då skulle detta verka störande på dessa pappers kredit utomlands. Då presidenten Åkerman var ute för att negociera jernvägslånet, satte de utländska lånegifvarne just i fråga deltagande inom landet i lånet, men hr Åkerman var nog klok att afböja detta af farhåga att bristande begär här skulle väcka obehaglig uppmärksamhet i utlandet. En underafdelning af K. M:ts förslag i afseende på det inhemska lånet är frågan om bankens deltagande uti detsamma. Deremot har blifvit invändt, att om banken finge obligationer, som icke hade kurs på den utländska marknaden, så skulle ändamålet med bankens deltagande i lånet vara förfeladt. Det medgifves också, att om banken erhölle endast dessa obligationer, vore de visserligen mindre tjenliga, men K. M:t bar derföre också föreslagit, att banken skulle taga 4 millioner af det utländska lånet, och det blir då af ingen vigt för bankens säkerhet, om någon del af de innehafvande obligationerna äro inhemska. Banken har under 30 år icke alls behöft anlita en dylik reservfond, och ehuru det är nyttigt att den har en sådan och att början med dess bildande göres, synas dock 4 millioner af ett lån, som har kurs i utlandet, vara fullt tillräckligt synnerligast som, om den, emot förmodan, skulle behöfva anlitas, det icke gerna är möjligt att på en gång realisera en större summa än 4 millioner. Ur andra synpunkter vore åter de inhemska att föredraga, dels såsom lemnande något högre ränta, dels derföre, att de i banken finnas tillhanda för den inheniska penningmarknaden, om ställningen skulle förbättras. Herr Akerman har förut föreslagit eu dylik operation i vida större skala, och det måste förundra, att han nu hyser tvekan i afseende på ett så obetydligt belopp som 2 millioner. Derföre, om man än skulle anse ställningen för ögonblicket mindre gynnsam för en inhemsk upplåning, borde man dock icke skjuta hela förslaget från sig, utan göra ett försök, öfverlemnande åt viksgäldsfullmäktige fakultativ rätt att handla efter omständigheterna; hvarför också K. M:t redan föreslagit, att i nödfall en tillfällig upplåning skulle kunna ske, för att sedan förvandlas till konsoliderad skuld. En annan utväg vore, att afsluta det utMM ea———————-srt—X-—————