Göteborgsposten – 18 februari 1860, sida 1

nom hvilken alla intressen äro lika tillsedda, ligger visserligen ej inom möjlighetens gräns, men hvad som deremot kan ävägabringas är, att en sådan med en rättvisare klassificering af varorna och ett större antal klasser blir med det första utarbetad, i fall man nödvändigt vill vidhalla den en gång olyckligtvis antagna grundsatsen för beskattningen af vissa öre pr skeppund, multiplicerade med milantalet. Då det visat sig, att denna metod ej kunnat tillämpas i sina konseqvenser, utan man redan varit nödsakad undantagsvis frångå densamma, förstå vi sannerligen ej hvarföre man ej kan taga steget ut och helt och hållet förkasta den, samt, genom antagandet at lokaltaxor såsom grundsats vid frakternas erläggande, beträda en väg, genom hvilken såväl jernvägens som godstrafikantens intressen vore på bästa möjliga sätt förenade. Att jernvägens egna fördelar genom en sådan förändring i nu gällande bestämmelser skulle i första rummet vara tillgodosedda, torde ej vara svårt att bevisa. En godstrafikant vill t. ex. ifrån Partilled station frakta 25 skepp. garn (i 3:dje kl.) till Göteborg. Här erlägges den mycket billiga afgilten af 6 rdr 75 öre. Han ställer således för denna spottstyfver (!,4 öre pr skålp.) när som helst en vagn till sin disposition. En annan vill deremot för gods i samma klass disponera en vagn trån Falköping till Göteborg. För sina 25 skepp. måste han likväl betala 68 rdr 25 öre, oaktadt han åtnjutit den vanliga rabatten. Hvad parti måste godstrafikanten i sådant fall taga? Jo, han måste hålla sig tillbaka; kan han ej begagna det till sådant pris er bjudna fortskaffningsmedlet. Att så verkligen är händelsen med t. ex. Falköpings bryggeribolag veta vi bestämdt, ty i stället för att lemna frakter till jernvägen för hundradetals rdr om året, måste det till sådana priser heldre låta bli att frakta sin vara på Göteborg. Ej kan man säga att nuvarande taxa på så sätt ser till godo Jernvägens egna rätt förstådda intressen; ty i det första af de ofvan anförda fallen kunde man begasna sig af jernvägen för, snart sagdt, intet; i det senare åter är priset sådant, att man alls icke kan begagna sig af densamma. Vore då ej rättvisare och klokare att ställa saken så, att frakten på det förra stället höjdes med t. ex. 50 procent, men deremot sänktes på det sistnämnda med minst lika mycket? Ar ej en rabatt i miltalet lika naturlig som en i vigten? Nödvändig är den åtminstone om jernvägen skall kunna sägas minska afstånden. Statens vinst af en sådan operation skulle i ofvan anförda fall blifva 37 rdr 50 öre om man lägger tillsamman förhöjningen från Partilled med den för jernvägen på så sätt vunna frakten från Falköping, som under andra omständigheter eller till nuvarande priser aldrig kunnat komma i fråga. Uppgjordes sålunda en särskild taxa för hvarje station med särskildt utsatt pris för alla i taxan förekommande artiklar till alla vid lini