Göteborgsposten – 17 februari 1860, sida 1

arbeten utgåfvos 1847-1849. Hans utnämnande till biskop var i enlighet med den icke ovanliga metoden att belöna utmärkta vetenskapliga förtjenster. Något klander mot denna utnämning ansåg talaren dock icke befogadt, då Agardh äfven intog ett aktadt namn som teologisk författare och dessutom var en utmärkt eforus samt var en förkämpe för skolreformen. Sina politiska atsigter utvecklade Agardh såsom riksdagsman. Det var egentligen de finansiella och ekonomiska frågorna, som han sökte losa först såsom talare i presteståndet och sedan såsom författare i sitt tillsammans med Ljungberg utgifna arbete, hvars stora värde alltid måste erkännas äfven af den, som ogillar hans åsigter i enskildta frågor, t. ex. hans förordande om importförbud. Det vore lättare att nämna de lärda sällskap, som han icke varit ledamot af, än dem, som han varit ledamot af. Ilan var ordförande vid det skandinaviska naturforskaremötet i Göteborg 1839. HNjelf var han en verklig skandinav, ty hans far hade inflyttat från Danmark till Skåne och var gift med en svenska. Den åttonde Maj afled härstädes en at sällskapets ledamöter, lagmannen och landssekreteraren Carl Engelblom, en man väl värd en vacker lefnadsteckning. Han hade vandrat den i vårt land på en gång mödosamma och i ekonomiskt hänseende föga lönande embetsmannabanan. Man säger vaniigen att kronans kaka är dryg; få torde dock ha förstått ordspråkets innersta mening, hvilken innefattar att den svenska embetsmannen utmärker sig genom måttlighet och icke lefver öfver sina tillgångar. 1833 blef Engelblom rådman och 1835 landssekreterare i Göteborg och Bohuslän. Han åtnjöt förmäns förtroende och aktning samt underordnades tillgifvenhet och kärlek. Sjelfva öfverheten visade genom yttre hederstecken sitt erkännande af hans värde. Talaren kunde icke för sin del frånkänna riddarslaget betydelse, när det träffar en värdig skuldra. 1838 blef Engelblom ledamot af vetenskapsakademien i statsoch ekonomiklassen. Han torde dock ha varit ännu mera på sitt ställe i vitterhetsafdelningen. Hans estetiska anlag röjde sig till och med i hans embetsskrifvelser, som fördelaktigt utmärkte sig bland andra sådana genom en klarhet, en lätthet och en precision, som äro främmande för den svenska embetsmannastilen med dess långa perioder. På senare åren var han ofta sjuklig, men tjenstgjorde dock alltjemt. I enskilta lifvet var han älskvärd och vänfast samt den bäste make och fader. Vetenskapsoch Vitterhetssamhällets förre sekreterare Laurenz Rudgren hade varit förenad med talaren genom en trettioårig vänskap. Han var född 1811 :i Göteborg. 1830 blet han student i Upsala. Hans små tillgångar tvungo honom att söka anställning såsom informator. Han studerade förnämligast språk -de gamla, men ännu mera de moderna, filosofi och estetik. I detta senare ämne