Göteborgsposten – 6 februari 1860, sida 1

politik ännu ej låter beräkna sig. Äfven Ryssland, hvars statskredit i andra tider egt det bästa rykte för sig, tyckes nu befinna sig i samma belägenhet. Den i Brässel utkommande ryska tidningen Nord innehåller en artikel, daterad Petersburg, om penning-, handelsoch finanskrisen i Ryssland, ur hvilken vi meddela följande utdrag: Den förändring, som under ett enda år timat inom Rysslands ekonomiska ställning, synes i sanning förvånansvärd. Om man jemför den otroliga lyftning, som ännu för ett år sedan rådde inom alla industriela företag och den åtminstone skenbart förökade kredit, som landet då egde, med den som vi nu se framför oss, skulle man kunna tro, att någon stor olycka, ett krig eller hungersnöd, plötsligen drabbat detta land, då vi likväl, såsom bekant är, befinna oss midti fredens sköte och njuta af en allmänt god skörd. För ett år sedan tycktes såväl den enskilda som statens kredit här ha nått sin högsta spets. Nya aktieoch handelsbolag bildades dagligen. I stället för tio millioner, som man begärt af allmänheten, tecknades hundra millioner, hvarje kurserande papper betaltes högt öfver sitt nominella värde och tusende nya företag påbörjades. Endast vexelkursen häntydde på, att något måtte vara i oordning inom den statsekonomiska organismen. Sedan dess har allt förändrats; penningar och kapitaler i allmänhet tyckas hafva alldeles öfvergifvit den ryska marknaden. Handeln lider deraf, så att redan flere stora bankrutter egt rum. Alla aktiebolag stå i misskredit och kursen på deras aktier har fallit ansenligt. Agio, som man annars beräknade endast för guld och silfver, beviljas nu ock för kopparmynt, emedan äfven detta börjar bli sällsynt. Enligt hvad flere påstå, är vår kredit lika rubbad ute, som inom landet, så att det torde blifva svårt, ja omöjligt att, såsom sakerna nu stå, kunna negociera upp ett lån i utlandet. Pessimisterna påstå tillochmed, att vi befinna oss i en finansiel och statsekonomisk kris större än någon förut. Förhåller det sig verkligen så? Innan vi besvara denna fråga, få vi å vår sida spörja, om det är möjligt, att en ung stat, rik på naturliga hjelpkällor, som står i begrevp att utföra statsekonomiska, sociala och finansiela reformer, verkligen på ett enda år, utan någon skakning utifrån eller oordning inom, kan komma i en finansställning, ur hvilken, enligt någras påstående, ingen räddning är möjlig? Det är isynnerhet svårt för oss att kunna inse, att det verkligen gifves personer, som råda regeringen, att finna sig 1 förhållandena och genom nedsättande af sina papperspenningars värde på visst eätt förklara statsbankrutten. Orm vi närmare betrakta saken, så finna vi, att den nuvarande krisen har en trefaldig karakter: den är på en gång penning-, handelsoch finanskris.