Göteborgsposten – 6 februari 1860, sida 1

row-Klosters sköna läge och familjen Mowbrays ålder. — Ni måste vara mycket lycklig, tillade den lille direktören, som eger ett ryktbart historiskt namn och ett sådant säteri som detta! Allt, till och med kråkorna i parken, har ett aristokratiskt utseende. Baroneten förmådde med -möda qväfva er suck. Ingenting kunde vara mindre på sin plats, än denna hänsyftning på en lycka som ej mera fanns; men sir Jasper var alltför enfaldig, att kunna ens ana det sår han så grymt ref upp. Miran kastade en snabb blick på öfversten, innebärande en uppmaning att fråga efter Ellen Den unga flickans frånvaro uppfyllde Hinduernt själ med svartsjuka och hat. — Hvar är min niece? frågade spelaren. — Hon har ridit ut på en promenad med sin kusin Walter, svarade hans bror; de äro helt säkert nere i parken. Miran skulle gerna velat förhöra sig, huruvida hans rival var tillsammans med dem; men vördnaden för sir William återhöll honom. Detta samtal hade egt rum på gräsplanen atanför herrgården, der han promenerade om morgonen, då de fremmande öfverraskade honom. Ett ögonblick derefter anlände Henry Ashton. Hans ankomst befriade den svartsjuke Mivans hjerta från en grym oro, men fyllde det i