Göteborgsposten – 6 februari 1860, sida 1

Familjhemligheten.) Roman af J. F. Smith. Miran ensam syntes frapperad af dessa ord och han fästade på öfversten en forskande blick hvilken lemnade rum för ett föraktfullt leende när spelaren med en förvirrad mine nedslog sin: ögon. — Han hade förutsett det! mumlade der unge Hinduern mellan tänderna. Och denna öfvertygelse ökade om möjligt ännu mera den vämjelse hans bundsförvandt ingaf honom. Ehuru sir William ej tyckte om detta nya påhänge, emottog han dock sina gäster med denna utsökta takt, som man endast skulle kunna jemföra med den slipade och kalla marmorn. Det låg uti det sätt, hvarpå han emottog dem, intet, Kvaröfver äfven den kinkigaste person kunnat beklaga sig, men ej heller den ringaste uppmaning att ytterligare förnya besöket. Eremiten svarade endast med ett leende på sir Jaspers öfverdrifna komplimenter öfver Car) (Forts. från N:e 1—4, 6—29).