Göteborgsposten – 6 februari 1860, sida 1

Språkrör från Stockholm. Den 30 Jan. Man har varit alldeles oefterrättlig i af seende på giftomannarätten: också komme nog den fara, för hvilken utskottsordförande! så mycket fruktade af turister och proben reutrar vis å vis sina döttrar, att bli änn! värre, ty i de ömma, rörande och till och met poetiska öfverläggningstalen, syntes det son representationen vore alldeles ense om at bevilja fruntimmerna rätt att gifta sig åtmin stone när de hunnit till tjugufem års ålder Att de skulle erhålla denna förmån vid fem ton år, såsom det blifvit föreslaget, lär ick komma mer i fråga. GQvinnans känsla ä väl då så öfvervägande alla andra sinnen att de der probenreutrarne bestämt skulle kun na göra goda affärer med både fröknar oci andra. Ett bestämmande i den här vägei ligger dock nära för handen. Giftomannel kunde ju bibehållas såsom den der har att fö de giftasvuxna och äfven giftorättshafvandt flickorna framställa och möjligen på förslag uppsätta några valbara friare, bland hvilka de sedan sjelfva välja och utnämna en till embe tet att vara äkta man. Veckan har inom riksdagen eljest vari särdeles flau. I presteståndet hörde jag åt skillige vördige bröder prata dumheter on pappersoch silfverriksdalrar, under det der i finansernas väsende och oväsende förståndi ge Nordström lög och gycklade litet mec kamraterna. Bland de notablaste nyheterna förtälje: att drottningens blifvande kröningskjortel stå i väfven hos en gulddragare och är mycke kostbar af silfver med guldblommor på. Der skall en gång blifva en prydnad för vårt na tionalmuseum. Men en annat nyhet, — son dock rör det gamla ämnet herr Hylten-Ca vallius. Det skall göras en stor omhvälfning eller omflyttning bland rikets landshöfdingar