Göteborgsposten – 3 februari 1860, sida 1

L H.-T:ns andra artikel till den ekonomi ska frågan d. 19 Jan. har en stor likhet mer den föregående deri, att det egentligen en dast är sjelfva de dragna slutsatserna, son 1ge mesta anledning till anmärkning. Visser fligen skulle åtskilligt kunna sägas om påstå endet att ett lands behof af ädla metaller så som rörelsemedel af sig sjelf inkommer, då de påkallas (Ryssland och Österrike skulle då e Thafva sådant bekymmer at bristen på reda pen: ningar); men i det hela är föga att invända mot H.-T:ns vederläggning af merkantilisternas sats, att man bör köpa så litet och sålja så mycket som möjligt. Påståendet, att import och export ömsesidigt bestämma hvarandra, styrkes genom summariska uppgifter om beloppet af export och import under åren 1849-—1858, hvilka visa att slutsummorna endast skilja sig på en obetydlighet. Härvid har emellertid alldeles förbisetts att just desså samma siffror på det bestämdaste vederlägga hufvudpåståendet att intet tillbakaskridande, icke ens något stillastående röjer sig i Sverges nuvarande ekonomiska stållning. Det hjelper ej särdeles att, såsom slutresultatet af en lång utvecklig, framställa en sats som denna: när sålunda vår import fördubblats, så utgör det ett säkert bevis derför att välmågan i landet stigit i samma proportion, då man straxt forut sjelf visat för en hvar som ser med egna ögon, att importen icke fördubblats, utan i en högst betänklig grad minskats under det sist upptagna åre. En jemförelse med det lysande året 1856 med en import af 105,448,000 rdrs värde skulle leda till den slutsatsen att välmågan år 1858 nedsjunkit till hälften eller minskats med 50 procent. Detta skulle dock såtillvida vara minire riktigt, som den ovanligt stora exporten åren 1854 och 1855 måste ha en väsendtlig del i den öfverdrifna importen det derpå följande året. Exporten dessa två år öfversteg nämligen importen med icke mindre än 34 millioner rdr. Mot en jämförelse emellan år 1858 å ena sidan och den fyraåriga perioden 1854—1857 å den andra, torde deremot intet kunna invändas. Beloppet af importen stiger i medeltal för dessa fyra är till öfver 82 millioner. Detta belopp har år 1858 nedgått till 54,856,000, utvisande en minskning aft öfver 27 millioner. Slutsatsen häraf skulle således, enligt IL-T:s egna grundsatser, vara att rikets välmåga under de fyra ifrågavarande åren varit 50 procent större än år 1858. Kan ej detta kallas ett tillbakaskridande, så veta vi ej hvad som skall förtjena detta namn. Vi medgitva villigt att uttagandet af ett enda år icke är fullt riktigt och att man bör dröja med uttalandet af något definitivt omdöme, intilldess tilltälle blir att äfven taga det sist förflutna året 1859 in räkningen. Såikert är emellertid, att de ft H.-T. åberopade sifferuppgifterna icke lema något mera tillfredsställande resultat. För egen del kunna vi numera, i H.-T:s båda wtiklar, icke se något annat än ett misslycsadt försök att bevisa blomstermålningarnes: