Göteborgsposten – 2 februari 1860, sida 1

denna rätt, om icke i dens, hvars ve och väl, hvars hela lifs lycka eller olycka deraf beror, i qvinnans egen? Hela frågan beror på uppfattningen af familjens väsende, ändamål, ide. Enligt min uppfattning utgör den ett på kristlig, sedlig och sannt mensklig grund hvilande familjeförbunds gemensamma sträfvande till def största möjliga moraliska och materiella utveckling och sjelfständighet. Men om nu hela familjen har detta stora syfte, så måste nödvändigt hvarje särskild medlem äfven ega det. Qvinnan hka väl som ynglingeu uppfostras i hemmet; men icke för att alltid förblifva der, utan för att blifva vårdig att en gång sjelf skapa eget hem. Familjens uppgift har endast att lösa det prolem, att hos hvar och en af de uppväxande medlemmarne inplanta och utbilda egen moralisk kraft. Hvad qvinnan beträffar, heter det ock: du skall öfvergifva fader och moder och blifva när din man. Se der således qvinnans sjelfständighetsmål, hennes både at naturen och samhällslagen gifna uppgilt. Hr Blanche anförde: Icke sällan får man höra maximer så beskaffade, att man verkligen kunde fråga: om man lefver 1900 år före, i stället för efter Kristi todelse? Ungefär en dylik maxim uttalas af lagutskottet i förevarande fråga. Man hade trott att, sedan det lyckats få qvinnan myndig vid 25 år, hennes rättighet, att åtminstone vid den åldern fritt få disponera öfver sin person, skalle vara klar och ostridig. Men man bedrog sig. Enligt lagutskottet, skulle en qvinna kunna vara herrskarinna öfver Golcondas alla skatter och palatser, men, detta oaktadt, i sitt lifs vigtigaste fråga vara bervende af sin portvakt, om denne händelsevis vore hennes sambroder, halfbroder eller hågon annan manlig frände. Utskottet stödjer sig vid den gamla patriarkaliska familjen och förklarar hett ogeneradt, att folkets från fadren ärfda föreställningssätt är den högste lagstiftaren. — Folketws från fädren ärtda föreställningssätt, om än aldrig så mörkt, rått och despotiskt, skulle således vara den högste lagstifiaren! Men kristendomen, som i så många århundraden gått fram, brytande så många bojor både inom samhället och familjen; chevaleriet, som under tre sekler drog sitt svärd for qvinnans frihet och ära, de yngre tidehvarfven, som med sina mildare seder jemnat förhållandena mellan qvinna och man, i det de förklarat dem lika inom vettets och bildningens område — allt detta är för utskottet intet, är som det aldrig hade funnits till, under det att det ärfda föreställningssättet är allt. Giftomannen, den nye patriarken, kan visserligen icke, liksom sin stamfader bland det gamla Asiens nomader, döda sin dotter eller sin syster, men han kan mörda hennes lifs hela lycka, hennes jordiska sällhet. Hvad tycket är, det har utskottet aldrig anat. Tycket är likvål namnet på en stormakt inom den verldsdel, som vi kalla menniskosjälen. Den kan lika litet som luften ses och beskritfvas; men den låter sig för