Göteborgsposten – 1 februari 1860, sida 2

normonskrifter. Han berättade sålunda att han för n tid sedan gjort bekantskap med någre i Redbergsid boende, till mormonernas samfund hörande peroner, hvilka gifvit honom till läsning åtskillige skrifer, som, enligt Olof Petterssons åsigt, innehållit två å motsatta trosläror, att, han, efter en tids läsning och grubbel öfver dessa skrifter icke visste hvad van skulle tro och kännt sig, som han sade, mycket lycklig och evigt förtappad samt funnit någon rädding för sin själs salighet icke vara möjlig, med minIre han blefve döpt, men att han, ehuru tillfälle värtill, genom anbud af mormoner, hvilka varit så soda att härutinnan vilja bispringa honom, flere gånser yppats, dock, i anseende till den kalla vädertesen, ej velat härpå ingå, utan hade han, för verkställande af denna för sig, såsom han ansåge, högst nödvändiga rentvagning från sina synder, beslutat sig för att afvakta en blidare årstid. Hans belägenhet hade emellertid blifvit allt mer och mer förtviflad, hvarföre han slutligen vändt sig till sin själasörjare, som skänkt honom Nya Testamentet, men, efter läsning häraf och sedan han fått en tredje troslära i sitt hufvud, hade han blifvit ännu mera förvirrad, så att han kännt sig vara besatt af den onde anden och mogen att när som helst fara af till de varma länderna. Såsom anledning till den upphöjda ställning han vid omnämnda tillfälle intagit, uppgaf Olof Pettersson, att han samma dag på morgonen af vår Herre sjelf erhållit underrättelse, att den dagen skulle afkunnas den yttersta domen, ochi förskräckelsen häröfver hade Olof Petterson, som icke visste hvad hans lott härvid skulle blifva och icke vore säker på om han skulle komma att höra till de utvaldes antal, krupit upp i ett träd, för att, som han uttryckte sig, vara himmelen närmare och kunna passa på när solen kom i hans närbet och då med densamma göra sitt intåg i himmelen. Deuna hans tillämtade lysande himlafärd hade dock, på sätt uppgifvits, blifvit förekommen af en prosaisk Poliskonstapel, hvilket Olof Pettersson förmenade hafva skett till stor olycka för sig, helst han varit på så god väg att få: fara hädan från denna jemmerdal. Olof Pettersson, som jemväl till kroppen befanns vara sjuklig, blef af Poliskammaren anmäld tillintagande å Allmänna och Sahlgrenska Sjukhuset för erhållande af nödig läkarevård. — Djerf inbrottsstöld. Sistlidne Lördags eftermiddag hade handlanden F. Liedberg, boende i huset N:o 23 vid Vestra IHamngatan, uti härvarande Polisvaktkontor anmält, att samma eftermiddag klockan emellan 1 och 4, under det hans kontor varit stängdt, inbrott der skett, dervid ur en pulpet, som blifvit uppbruten, tillgripits omkring 200 rdr, hvaribland en sedel af Hallands Läns Bank å 100 rdr; men någon spaning på de djerfve tjufvarne har ännu cke kunuat erhållas. — Hemmansäg. Anders Andreasson från Brandsbo Starrkärrs socken, Ahle härad, hvilken i Poliskammaren varit under åtal för det han öfverkört stenhuggaren Johannes Pettersson från Torpa, blef i Måndags af Polisk. fälld att för häftigt körande, dervid öfverkörning ägt rum, böta 25 rdr, samt att derjemte ersätta målsägaren med 7 rdr 50 öre, allt riksmynt. — En beryktad ficktjuf, förre kronoarbetskarlen Johan August Aron Hansson, Katt-Aron gemeniigen kallad, hvilken, född här i staden, öfver 20 års tid såväl här som Åtskillige andre orter gjort sig allmänt känd och fruktad för sina föröfvade stölder och slagsmål med knifskärning, blef sistl. gårdag af Poliskammaren dömd att, såsom försvarslös och vådlig för allmänna säkerheten, under två års tid-hållas till allmänt arbete, hvarföre han således med det första kommer att för undergaående af ådömda straffarbetet, förpassas till Långholmen, hvilket ställe är för honom väl bekant, enär han trenne gånger tillförene inåst för enahanda ändamål besöka detsamma. Om hans föregående lefnad inhemtades. bland annat, att han redan år 1840 blifvit tilltalad för stöld, ehuru han då likasom alltjemt sedermera åtalad för samma brott ej kunnat sakfällas förr, än i April månad nästlidna år, då han slutligen gripen på bar gerning här i staden med att hatva visiterat en bondes tickor och derur tillegnat sig en dennes plånbok med deri förvarade . penningar, blef fast och af härvarando Rådhus-Rätt dömd till ansvar för törsta resan fickstöld. Under föregående år hade han dock två särskilte gånger blifvit döma för knifskärning, ena gången å härvarande fattiginrättning, der han, återkommen efter uttjent arbetstid å Längholmen, blifviv intagen. Efter det han sedermera under år 1855 undergått operation för benröta å ena benet och måst lägga sig till träben, hvilket dock icke hindrat hoInom att stryka land och rike omkring samt fortsätta I med att föröfva tjufnader, blef han, efter undergånI gen bestraffning för omnämnda fickstölden för en tid sedan intagen ä Baracken. Här hade han dock till slut uppfört sig så vildsindt och oregerligt att han I der icke längre kunde få vistas, hvarföre fattigvårds; I styrelsen öfverlemnade honom till behandling af PoI liskammaren, der han den 24 i denna månad inställI des och erhöll då föreläggande att inom 8 dagar från cellfängelset, dit han, såsom saknande bostad och r vådlig för samhället, intörpassades, skaffa sig laga I ) försvar, vid äfventyr att eljest varda dömd till allmänt arbete. nyo. inställd till förhör inför Poliskammaren ,Isistlidne gårdag, förmälte Aron Hanssons det han er a eemram————-——X—-XX—X—XXEXRXREREREX—— ——L— tt — y , med den största uppriktighet om sin kusins skönhet 1. och behag. ed — Jag är säker om, tillade han, att jag skall