Göteborgsposten – 1 februari 1860, sida 2

w— ALJVuewwwwwwee-. 6 2SR med den största uppriktighet om sin kusins skönhet och behag. — Jag är säker om, tillade han, att jag skall älska henne som en syster. Ordet syster stillade en viss känsla af oro, som hans kamrat erfor. Det fanns så mycken uppriktighet i Walters ton och hans sätt var så naturligt, att Henrys misstankar afväpnades, fastän älskande utgöra ett svartsjukt slägte. Under det återstående af vägen gjorde han flere andra frågor om Hinduen, isynnerhet om hans skicklighet såsom skytt. — Jag måste öfva mig, tänkte han. Och han bemägtigades, nästan utan att veta hvarföre, af en oemotståndlig längtan att bli en god skytt. Carrows kyrka var ett af dessa herrliga tempel, som äro så allmänna i östra England. Dess aflånga, bågiga fönster förrådde, att hon blifvit uppförd kort efter den normandiska inflyttningen; men detaljerna i hennes byggnadsstil doldes af den murgrönsmantel, som helt och hållet öfverhöljde henne. I koret funnos många grafstenar och dyrbara monumenter, hvilka till största delen buro Mowbrayernas vapen. När de inträdde i templet mötte de en higvext man, med solbränd hy; han tycktes vara emellan femtio och sextio år, och bar en österländsk drägt. Han bugade sig djupt för Walter och aflägsnade sig. (Forts.)