Göteborgsposten – 1 februari 1860, sida 1

från originalet; men de fall, då originalarbe ten stigit i värde genom kopiors spridning torde vara mera sällsynta. Långt oftare haf va dåliga kopior gifvit dementi åt konstnärs rykten, hvilka hunnit till allmänheten före ko. plorna, och man har då börjat tveka att sätts tro till ryktets opartiskhet. Det ligger i sa kens natur, att de större förmågorna föredraga en sjelfständig konstnärsverksamhet framför den att kopiera; hos dessa är den största handtverksskickligheten förenad med den största konstnärliga. Kopieringen blir vanligen de underordnade förmågornas uppgift och härifrån kommer kopiornas obetydliga värde, mera än från kopieringens svårighet. Stundom är dock kopiornas obetydliga värde i jemförelse med originalernas blott ett inbillningens och fåfängans foster. Sämst utöfvas väl kopieringen, om den göres af sådana, som veta sig dermed begå en stöld, och företaga arbetet för att förtjena en spottstyfver; och så tillgår nu vanligen hos oss med den kopiering, som sker till afsalu, i stället alt, om den originalproducerande artisten hade förlagsräten, han väl skulle draga försorg om anskafandet af bättre efterbildare och sjelf utöfva edningen öfver arbetet, hvarigenom han kunle utgifva kopian under sin egen garanti och sålunda höja dess värde. När han icke har örlagsrätt, kan detta naturligtvis icke ske ned fördel.