Göteborgsposten – 31 januari 1860, sida 1

den dagen, då ni utan att rodna kan nämna mig in för verlden såsom föremålet för er kärlek! Jag skal visa mig värdig det trohetslöfte jag emottagit. Medan dessa händelser tilldrogo sig, var ett tal rikt sällskap församladt på Bungalore-Hall, en egen dom tillhörig sir Jasper Pepper, den rike direktöre vid ostindiska kompaniet. Stället, en stor men obe qväm byggnad, låg ungefär sju mil från Carrow-klo ster. Manbyggnaden hade blifvit uppförd af sir Ja spers far, som gjort sin lycka i Indien. Det var e efterhärmning af Italiens villor, hvilkas arkitektur all deles icke passar för Englands klimat. Allt deri va lika dystert som nytt; ty penningen, som kan gör: underverk med tegel och gråsten, förmår tyvärr e mycket med träden. De måste hafva tid att växs upp. Man blef ej heller der varse dessa mörka sko. gar, som gifva en sådan djup färgton åt ett landskap der funnos inga jätteekar eller gamla vördnadsvärda almar såsom i sir William Mowbrays park. Deremot voro vägar och gångar betäckta med syperb sand, hvarest intet enda ogräs tilläts sticka fram; buskarne voro omsorgsfullt klippta; vaser utan blommor och gipsstatyer smyckade gräsmattan, i hvars midtel fanns en liten dam, som hedrades med benämningen sjö, i hvilken några sällsynta och olyckliga guldoch silfverfiskar simmade med matta och tunga slag. På ett slags holme fanns en pagod, under hvilken man inrättat något som skulle vara en grotta och lemna skydd åt tvenne stackars pelikaner,