Göteborgsposten – 31 januari 1860, sida 1

Frankrikes fredspolitik. Den i England så allmänna belåtenheten med den franska politikens sista oförmodade vändning har äfven banat sig väg till den misstrogna Times väldigaspalter, såsom nedanstående yttranden visa. Dessa antyda dock tillika att handelsfördragets utförande kommer att äfven i England hafva sina financiella svårigheter och väcka missnöje hos dem, som ej se sakerna i stort och af ett eller annat skäl finna det stridande mot sina egna intressen, voro det också blott genom en öfvergående stegring af utskylderna. -Times säger: Vi tro oss kunna påstå, utan att dåras af någon nationalfåfänga, att den ställning England i detta ögonblick intager, är mera värdig och inflytelserik än någon, som det innehaft alltsedan år 1815. Frankrikes politik, som förödmjukat både Österrike och Ryssland, har försvagat det motstånd, som på kontinenten gjorts mot de frihetens och framåtskridandets läror, hvars representant och förkämpe England är, och verkligen tyckes en icke ringa del af fördelarne utaf 1859 års krig ha tillfallit det folk, som gjorde allt hvad det kunde för att förekomma fiendtligheterna, och som följaktligen vägrade att deltaga deri. Frankrikes politik vacklade någon tid mellan Österrike och England, men hvarje dag gaf nytt prof på det sednares styrka och det förras svaghet, och Englands åsigter, som erhöllo ökad vigt genom dess moderation, blefvo de herrskande i Europa. Följden häraf är ett tingens läge, som är oändligt bättre än det vi hade skäl att vänta; ty det är visserligen icke fritt från faror och ovisshet men det är dock fullt af löften och hopp för Italien och menskligheten. Det anmärkningsvärdaste är att de engelska åsigternas seger tyckas ha närmat oss den franska regeringen och allstrat ett bättre förhållande mellan kejsarens och drottningens regeringar än som förefunnits alltsedan krimska fälttåget. Man finner nu att den franska nationen skall erhålla en annan belöning för de uppoffringar den gjort for Itahens frihet, än den måhända väntat. Vi tro icke att den kommer att göra någon landvinning; vi anse till och med möjligt att det inflytande i Italien, hvarpå den utan tvifvel räknat, kommer att neutraliseras genom upprättandet af en enda central makt i ett svagt och oenigt statsförbunds ställe. Men den håller på att besegra tvenne inre fiender, under hvilkas tunga och förödmjukande ok den hittills suckat — neml. det ultramontanska presterskapet, sor endast till namnet är den franske kejsarens, nen i sjelfva verket en utländsk furstes unlersåter, och protektionisterna och prohibiti: terna, som, likt maskar, fräta sjelfva hjertat: Frankrikes rikedom och industri. — Förbätt-. ingen i de kommerciella förhållandena mel-!: ETF STATE V