Göteborgsposten – 31 januari 1860, sida 1

lan de begge länderna är af högsta vigt för England, ty Amerikas exempel har lärt Oss att dylika förhållanden mellan tvenne oberoende nationer kunna erhålla den mångfald och styrka, att det blir omöjligt för regeringarne, huru mäktiga och fiendtliga mot hvarandra de än äro, att inveckla tvenne folk i krig, som äro förenade med hvarandra genom band, som regeringarne hvarken kunna knyta eller upplösa. Men äfven i detta lyckliga fall finnas omständigheter som kuhna vålla svårigheter. Vi skulle åtaga oss att uppoffra en stor årlig inkomst, och det utan någon ersältning, under nära tvenne år. Hvem svarar oss för huru ställningen i Frankrike är efter den tidens slut och huru den blir sedan. Vi sade att vi skulle gå förlustiga om en betydlig inkomst. Huru skola vi ersätta den? Det kan ske genom direkt eller indirekt beskattning, men i begge fallen kommer det att ge anledning till missnöje. De rika skola anse det oriktigt om de skola betala högre skatt för att ersätta indragning af en tullufgilt, som icke stegrade synnerligen mycket priset på de dyra viner, som de förtärde, och de fattiga skola klaga öfver orättvisa, om deras skattebördor skola ökas för att tullafgifterna på de rikes lyxartiklar måtte kunna minskas. Annu mera invecklas frågan gexom inrättandet af de frivilliga kårerna och de stora utgifterna för armeen och flottan. Många skola anse det mycket obilligt att Frankrike, efter att genom ofantliga rustningar och hotande demonstrationer ha tvungit oss att nedlägga ansenliga summor i skepp, i fästningar och i artilleri, nödgar oss att afsäga oss en betydlig inkomst, mot löftet att det i sinom tid skall göra en liknande uppoffring.