Göteborgsposten – 19 januari 1860, sida 2

larnas brytning af kristall-linsen och ögats vätskor, är sådan (?). Ehuru sammandragningen af iris (regnbågshinnan), hvarigenom pupillen göres mindre, visserligen vore enligt regeln en ofrivillig reaktion mot besvärande ljusstyrka, omnämnde talaren såsom ett märkligt undantagsfall, att en Professor : Bern ägt förmåga att med inbillningskraftens tillhjelp beherrska dessa rörelser och efter behag vidga eller sammandraga pupillen Såsom lika märkvärdigt omtalades den hos er utmärkt skådespelerska observerade känslo lösheten mot inverkan af äfven det starkaste sken. Talaren företedde åtskilliga upplysande teckningar samt en vaxafbildning af ögat, til askådliggörande af dess rörelse. Att publiker väntat sig ett intressant och lärorikt före drag visade sig af den öfverfyllda salongen och säkert är äfven, att de, som ej nödgades at stanna utanföre och återvända med oförrät tadt ärende, hade allt skäl att vara belåtn: med sin afton. Tulluppbörden vid härvarande Inkom mande och Utgående Tullkammare har för å 1859 uppgått till en summa af 4,338,014 rd 20 öre. Brefbefordring per butelj. Tvennt gossar, hvilka egnat sig åt sjömansyrket, der ene son af en tjensteman här i staden oci den andr. af en militär i dess grannskap, af seglade den 15 sistl. November månad mec skeppet Cecilia från Göteborg, för att gå til Australien. Under resan genom engelska ka nalen skrefvo de hvar sitt bref till de hem mavarande, i hopp att, som eljest är vanligt blifva anprejade af någon lotsbåt och genon lotsens försorg få brefven aflemnade på nå got postkontor. Men vinden var stark, far tyget ilade bort med hastig fart, och dei efterlängtade båten syntes icke till. Då d slutligen den 21 November hunnit till slute af kanalen på höjden af ön Wight, och all hopp för de båda unga vännerna redan va ute att få sina afskedshelsningar till fäder nejorden på vanligt sätt fortskaffade, beslöt de att i stället anförtro dem åt hafsgudens skyddande omvårdnad. De togo nemligen er butelj, instoppade deri de båda brefven, till korkade den och -—kastade den i hafvet. För några dagar sedan ankommo till de båda fäderna särskilda officiella skrifvelser från engelska marin-departementet, daterade Whitehall d. 4 Jan. 1860 och af följande lydelse: i Jag har at lorderna of the Committec of Privy Council for Trade ) erhållit befall ning att till er öfversända hosföljande bref hvilket blifvit till dem aflemnade af inspek tions-löjtnanten vid kustbevakningen inom Ha. stings division, Sussex. Jemte öfverlemnandet af detta dokumen hafva deras lordships äfven anbefallt mig un derrätta er, att detsamma blifvit funnet, inne slutet i en glasbutelj, öster om bevaknings stationen, samt att buteljen var korkad me: icke förseglad samt innehöll ännu ett bre adresseradt till N. N. i Göteborg, hvilket blif vit honom tillsändt. Jag har äran etc. J. H. Farrer. I det ena brefvet fanns en papperslap inlagd, med följande rader från en af gos sarna, hvilka upplysa om hvad vi här ofva berättat : Som jag ej på annat sätt kan skicka bref lägger Oscar och jag våra bref i en butelj oc kastar den i sjön. Komma de fram, så är de en lycka. Vi hafva ansett detta lilla äfventyr värd att blifva allmännare kändt, såväl för de fyndighet, de båda gossarna ådagalagt vi uppfinningen af denna nya slags postgång som ock derför att det sätt, på hvilket bref x) Denna auktoritet har ej något fullt motsva randa hac ace man kan närmast iemfäöras med våt