Göteborgsposten – 19 januari 1860, sida 2

hundra pund blifvit deponerad hos Grant aud Brothers, Lombard street, för Henrys ekipering och resa, och att han endast behöfde anmäla sig derstädes på kontoret, för att genast få lyfta summan. Och det är alltsammans! sade den unge mannen med en suck. Ickeen rad . .. icke ett ord till mig! Mor Ashton kastade en bönfallande blick på sin man, men förpaktaren stod fast vid det beslut han en gång fattat. Huru stor hans kärlek till brorsonen än var och huru mycket det än kostade på honom, ville han dock ej bedraga honom. Ett anna! bref hade äfven kommit; hans hustru hade bedt at! han skulle undertrycka det, hon visste att Harrys stolta och känslofulla sons hjerta skulle uppresa sig emot glömskan hos en far, som, iakttagit en så lång. varig glömska. — Harry, sade hans onkel, här är äfven ett annat bref. — Till mig? — Till dig, svarade han och lemnade honom med samma ett litet väl försegladt paket. Hustru, tillade han vänd till sin gamla ledsagarinna genom lifvet vi hafva gjort vår pligt och det är en tröst, om är vår ålderdom skulle förblifva ensam och öfvergifven om ock endast fremlingar skola komma att sänks våra gråa hår ned i grafven! — Onkel, kära onkel! sade den unge manner och tryckte haus hand, någon fremling skall ickt följa er till grafven, såframt ej jag hvilar redan der