Göteborgsposten – 19 januari 1860, sida 1

larne till honom, det är ej min afsigt att beröfva er frukterna af er industri. Behåll det eländiga pris, för hvilket ni förrådt er heder och aktningen för er sjelf! .. . Ah, tveka ej, karl! tillade han med en ton af krossande förakt; jag är van vid att betala frikostigt. — Och hvilken återtjenst skall jag kunna göra er? — När tid och tillfälle blifver, skall ni få veta det, Farväl! Jag betjenar mig utaf er, men jag skänker er ej mitt förtroende ! Så fort han väl blifvit ensam, begaf Miran sig till andra ändan af galleriet och hopsamlade de spridda bitarne af tärningarne. Han undersökte dem noga, då i detsamma khanen inträdde. — Hafva edra misstankar bekräftat sig? frågada denne. — Fullkomligt, svarade hans herre och visade honom ett litet hål, urholkadt i elfenbenet och instöpt med bly, tärningarne voro falska! Då Henry Ashton anlände hem, såg han förpaktarens hustru sitta der och vagga af och an i länstolen, ett rof för en sådan nedslagenhet, att hans ömma hjerta genast började klappa oroligt. Hans onkel tycktes vara mera lugn, men hans ansigte, der