Göteborgsposten – 18 januari 1860, sida 1

Lord Macaulays begrafning. Den 9 dennes begrofs Lord Macaulay, samtidens störste häfdatecknare, i Westminster Abbey, denna gemensamma hvilostad för utmärkta hjeltar, statsmän och författare. Med rätta betraktar England den ädle och snillrike tänkarens och frihetsvännens bortgång såsom en nationalförlust, men det sörjer icke ensamt. Hela den, i ordets bättre mening, bildade verlden beklagar djupt att hans lifstråd afklippts så — menskligt att döma — i förtid. Vi Peddela härnedan några ur Englands förnämsta tidning hemtade betraktelser med anledning af denne utomordentlige mans begrafning: Westminster Abbey bevittnade i går en högtidlighet, som äger intresse icke endast för engelsmän, utan för alla dem som tala vårt språk. Vår tids mäktigaste, populäraste och mångsidigaste författare bars till grafven under alla de hedersbetygelser som vänner och beundrare förmådde åstadkomma. Snille, rang och hög samhällsställning kommo tillsammans för att hembära den sista sorgliga hyllningsgärden åt en man, hvars namn hade kastat en ny glans öfver det land, för hvilket han hyst en så stolt kärlek. Lord Macaulay sofver nu i detta gamla tempel, hvars namn under århundraden varit förbundet med allt hvad som är stort och ädelt i vår historia, bland de jordiska qvarlefvorna af män, som voro hvarannan mycket olika i snille och karakter, men hvilkas olikartade storhet hans väldiga anda förmått riktigt uppfatta. Man kunde icke på ett lämpligare sätt ha hedrat den berömda döde än genom att lägga hans