Göteborgsposten – 18 januari 1860, sida 1

——————RR————— H— verr— --q? C — — — — .z-z-z- — K —22 ? ? 2 ?2— o— de sig ej förstå ett enda ord af något annat språk. Ett lätt leende krusade läpparne på Mirans agent, då Mowbray anmäldes. Lord Yarmouth, som ej varit så alldeles belåten med gårdagsaffären, hade tagit tärningarne med sig Han misstänkte, att de voro falska, och att en förklaring skulle bli oundviklig. Men som han var en försigtig man, nära fästad vid lifvet och dess nöjen, ville han ej kompromettera sig med en så skicklig duellant som öfversten. Hans mine var, om ej hjertlig åtminstone artig. För en person med så mycken tak! som Mowbray betydde detta, troget öfversatt: Jag uppskjuter med att fälla mitt omdöme. — Ni har gått miste om ett sällsamt skådespel Mowbray, sade generalen. — Huru så? frågade spelaren och sökte dölja sin förvirring. — Vår vän här har sex gånger å rad träffat hjerter äss derborta i andra ändan af galleriet. Man fästade ett sjunde kort i ändan af kor ridoren, då Miran-Hafaz närmade sig, för att helsa den nykomne, som han mottog med sitt vanliga lugn En af hans tjenare lemnade honom en laddad pistol som han tog med venstra handen, under det har räckte den högra åt öfversten. — Jag omnämnde nyss er skicklighet, Mowbray sade general Bouchier; han förstår att uppskatta den; ty jag försäkrar er, att han eger ett ej ringa