Göteborgsposten – 18 januari 1860, sida 1

i afseende på begangnande af alla utvägar att bereda en ökad säkerhet och soliditet åt hans rörelse: detta är för Riksbanken en oeftergiflig pligt. Det må då i sanning väcka forvåning, att man numera på allvar kan ifrågasätta att använda bankovinsten till bestridande af statens utgifter, innan det blifvit bevisadt att bankens fonder äro utan behof af någon förstärkning. Det har visst varit brukligt att riksdag efter riksdag lägga vantarne på riksbankens mödosamt sammansparade öfverskott; men man bör väl numera hafva blifvit vis af skadan, och det synes också just hafva varit en aning att denna källa efter all sannolikhet kommer att för en längre tid tilltäppas, som föranledt ins. i H. T. att söka uppleta några skäl till försvar för det gamla oförnuftiga förfarandet. Att landet iföljd af mindre god skörd under förflutna året, är i behof af minskning i skattebördan, må vara lika sannt, som det är obestridligt att allt hvad som skall uträttas med inflytande bevillning eller annan skatt, lika väl kan uträttas med bankovinsten, ifall den indragas till statsverket, så att detta möjliggör motsvarande nedsättning i skattebördorna. Men fråga är om banken icke behöfver sin vinst för sig sjelf. Att förhållandet skulle vara sådänt har ej bevisats. Annars torde det lätt inses, att det vore vida billigare och lika förmånligt, om en uppstående brist i statsverkets inkomster i förbidan af bättre tider betäcktes genom ett lån. MHärpå hade man framdeles att betala ränta; men riksens ständer och statsverket hade ock en motsvarande inkomst i den Banken tillfallande räntan på den bankovinst, som annars skulle användts till bristene fyllande. Den ins. i H. T., som vi i början af denna artikel omtalat, har trott sig genom ett s. k. hornslut bevisa sin abderitiska sats om. bankovinstens användande. Han räsonnerar nemligen sålunda: skall bankovinsten indragas till banken, måste (!) ettdera at tre ting inträffa: antingen skall den i sedlar bestående bankvinsten indragas ur allmänna rörelsen och verka till en minskning i sedelstocken, hvilket vore skadligt; eller skulle den användas till bankens utlåningsrörelse, hvilket skulle vara öfverflödigt emedan man äfven dess förutan skulle kunna hafva samma utelöpande sedel stock (!); — eller koc användas till inköp af utländska vexlar, hvilket påstås endast ha den verkan, att silfret strömmar ur landet (huruvida detta är öfverflodigt, eller skadligt blir ej närmare utredt; — säkert är att den befarade följden aldrig kan inträffa!). Man talar om, huru det vid gamla Akademiska disputationer var ett vanligt konstgrepp af slängda opponenter, att med dylika invecklade slutledningar bringa preses ur fattningen och förmå honom att förneka sina egna satser. Märkvärdigt är emellertid att se samma medel användt i en tidningsartikel i våra dagar på rama allvaret; likasom ett dylikt ologiskt pladder kunde något bevisa! — Antingen bankens hopsparade vinst, lagd till dess grundfond, ger KRSEESSAÅAAAA