Göteborgsposten – 16 januari 1860, sida 1

då de kunde i Hamburg upplåna sina pen ningar mot 4 7, med 15 amortering, till 90: 92 2, intill dess staten genom det olycklig: temporära lånet förstörde denna källa, så at de äldre eller hypothekspapperen genast föllc från 90 å 92 2 till 85 å 87: och nu så snar någon hypotheks-direktion söker ett nytt lån gå de än ytterligare ned. Insändaren känne att föreningar finnas, som måste antaga lår betydligt under 85 ? för att få penningar hvadan också dessa hypotheksföreningarsdi rektioner varit nödsakade att begära 6 å 774 kapitalrabatt, på de amorteringslån som i sed nare tider utlemnats. Det är alltså en san. ning, att svenska nationens svett och möds offras till penningkarlarna i Hamburg och det är jemväl en sanning, att underhållet af et väl ordnadt jordbruk fordrar penningar, som måste skaffas genom lån, hvilka i vårt hårda mindre gynsamma klimat icke gerna kunnz amorteras på mindre än 40 år. Penningar måste skaffas, kosta hvad det vill, om der sträfsamme jordbrukaren ej med ens skall gå under. Ställningen i landet är ingalunda så ruinös att icke lån borde kunna fås mot för sta inteckning till billigare pris och vilkor än man nu tvingas att antaga. En jordbrukare, som sköter sig väl, borde väl vara berättigad att få lån mot första inteckning i sin gård lika så väl som husegare i städerna, utan att den förre skall tvingas att vända sig till Hamburg för att få sista blodsdroppan utkramad. Hvad är ett land, en stat utan jordbruk? Och hvad har staten på de sednare 20 å 30 åren tillgjort för att upphjelpa denna vårt lands hufvudnäring? Insändaren skulle önska att en hvar ville läsa hr Hj. Nathorsts förträffliga bok Några ord om vilkoren för svenska jordbrukets utveckling. Hvarje tänkände fosterlandsvän måste uppröras öfver den sakernas ställning, som der skildras. Hvad vill staten med sina jernvägar, om jordbruket och annan industri lemnas åt sitt öde? Om det nu rådande strypsystemet längre fortsättes, kan man ej förutse följderna. Insändaren skulle på grund häraf vilja föreslå, att staten I samanhang med jernvägslånet anskaffar 20 millioner till understöd åt jordbruket, för att tillhandahålla de bestående hypotheks-föreningarna behöfliga penningemedel emot af dem utfärdade obligationer antingen i Hamburgerbanko eller inrikes mynt. Detta skulle blifva en välgerning för landet till allas båtnad varigenom jordbrukarna skulle sättas i stånd att emancipera sig ur Hamburgarnes händer, och vinna vida billigare vilkor. — Må nan ej förskräckas för ett lån af 100 millioer rdr rmt, ty penningarne ingå ju så i proluktiva företag — och en så beskaffad skuld ir ej en statsskuld i vanlig mening; icke ett castande på framtiden af skyldigheten att vetala följderna af onödigt slöseri eller stora rationalolyckor. En sådan skuld amorterar ig sjelf — åtminstone gäller detta med all äkerhet om jordbrukslånet. Insändaren har länge väntat att ett dyikt mera detaljeradt och bättre förslag skulle