Göteborgsposten – 10 januari 1860, sida 1

— Jag skulle vilja tro, att hon dog som hel ugn, återtog ayahn. — Och hvarför det? frågade hushållerskan met synbar förvåning. — Jag läser det i hennes ögon, svarade Zarah. målaren var säkerligen icke någon medelmåttig konstnär; ögonen hafva detta uttryck, som betecknar ett olyckligt och sorgligt öde. — Hon dog ung, sade mistress Jarmys med en suck. Ayahn log. — Hon hade svagt bröst, tillade den gamla tjenarinnan. — Hon hade krossadt hjerta, inföll Zarah. Gif hennes sjukdom hvad namn ni behagar, jag är öfvertygad om att hon dog med ett krossadt hjerta. Hon måste som en fången gazell ha aftynat och dött inom dessa dystra murar, der allt talar om de döda, det förflutna, men intet om det närvarande, om framtiden. Jarmy teg. Ellen fästade sina ögon forskande uppå henne, liksom för att fråga henne, om ammans misstankar voro riktiga; men Mowbrayernas gamla tjenarinna var alltför troget fästad vid familjens heder, för att vilja inför en fremmande omtala de olyckor och sorger en af familjens medlemmar måst genomkämpa. Hon var synbarligen missnöjd med den vändning samtalet tagit; och hon aflägsnade sig genast, då hon fullbordat den unga flickans nattoalett.