Upphäfvandet af Ståthallareskapet i Norge. Det gifves saker, som, ehuru i sig sjelfva af den mest oskyldiga att icke säga betydelselösa art, af fördomen och det ensidiga och partiska åskådningssättet iklädas en verkligen förhatlig gestalt, egnad att reta sinnena och leda dem i åsyftad rigtning. Såsom en sådan torde frågan om upphäfvandet af ståthållareskapet i Norge med rätta kunna betraktas, och vi tro att hvar och en, som utan att vara intagen af en fix id om orättmätigheten af alla norska anspråk, närmare undersöker den, måste komma till denna öfvertygelse. Man har klandrat norska storthinget för det beslut det fattat i denna fråga, och det medgifves villigt att det handlat politiskt oklokt, då det just nu fordrat en ny koncession af Sverige, särdeles, som det var all anledning att förmoda, att konungen icke mera: RE SOT ÖNS VT RADIOS VU