Göteborgsposten – 9 januari 1860, sida 1

Vi skola ge oss ut i väder och vind, p dessa förtjusande lustpartier med en dame samma släde, det skall bära af hvart det vil åt, Hagalund eller Lidingöbro, vi skola drick varmt vin och vara älskliga. Men sådan der ser nu blott ut som en tanke, en i all fall god jultanke. Riksdagsmännen ha vå också haft sina, kan jag tro; de ha ätit jul gröten och samlat nya krafter att draga re geringslasset. När jag gick öfver Norrbro går morse, kom det liksom en svart molnsto emot mig. Det var högvördiga prestestånde på väg att önska ett godt nytt år åt dera primas. Några nordstjernor lyste i mörkret När dagen vardt ljus, uppenbarade sig unifor mer i stort antal, åkande och gående, grann: och fula. Nyårsvisiterna skulle egentlige vara aflagda, men når det kommer dertill, s: vill man så gerna vara ödmjukatjenare och göra bockar. Detta ligger i naturen hos den som bära blanka knappar och sidogevär oci som äro omkullrunkliga för alla andra stöta än nådestötar. Apropå — vi ha fått ett nyt slags hufvudbonad, åh, verkligen smakfull den är visst bara för konungens adjutantei eller sådana der. Tänk en luden kuskmösss eller, behagligare, en muff placerad på huf: vudet, med hängande gullsnören, en liter kokett plym öfver ena örat och, hvar det faller sig, något som liknar en tobakspung af blått och gull och deri på sistone en tofs. Fruntimren ha redan förklarat den der uniformsförändringen i hufvudsaken för särdeles söt och adjutanterna äro nog redan lyckliga föremål för deras kärlek och för sina medmenniskors, utan ludna mössor, afund. Hvad lycklig lott har en soldat! — hvad lycklig lo—ott! Uniformen kan vara bra, men reformen i den är bäst. Lefve den glada omvexlingen; natt och dag, solsken och månljus, allt har sina behag. Jag önskar dig ett godt nytt år, det skall gifva dig dagrar och skuggor, hvad som behöfs för en vacker utsigt. ij B. P.