Göteborgsposten – 31 december 1859, sida 1

de ej tillåta Ekonomi-utskottet att tillstyrka bifall å motionen. Önskade att utskottet ville gå den medel vägen, att det gjorde hemställan det några vidar skäl ej funnes att ingå till ogeringen med uttryck a denna tanke hos ständerna. Hr Brakel. Motionen kun de betraktas ur tvenne synpunkter: lagenlighetens oc! behofvets. IHvad lagenligheten anginge, vore den full öfverensstämmande med våra konstitutionella forme: och 89 8 R. F. vore fullt tydlig. För öfrigt hade det ta sätt att framställa önskningar gammal häfd fö sig. Under Carl XII:s tid framförde ständerna önsk ningar att han ville sluta kriget. Att Konungen sty! i öfverensstämmelse med folkets önskningar är jus kärnan af den konstitutionella statsformen. Hvad be I hofvet af en sådan framställning beträffade, kunde tal ej erkänna detta. Då franska armten gick öfver Ti. cino, klappade många svenska hjertan och säkert äf:ven vår Konungs; vårt deltagande följde dem vid Magenta och Solferino, vårt deltagande ökades då vi sågo detta samma folk uppoffra sina små intressen för det stora målet: Italiens oafhängighet; men hvad hr Lallerstedt vill att vi vidare skola göra kunde tal. ej inse. Ett folk som vårt kan ej uppträda kraftigt på en europeisk kongress, dertill är det för obetydligt. Varnade för oförsigtiga ord som kunde hafva till följd blodiga strider och skulle sådana blifva följden af vårt uppträdande, hoppades tal. att svenska ständerna äfven ville stå som en man bakom sitt ord. Ville afstyrka motionen. Hr Tersmeden, P. R. Ett halft århundrade har förflutit sedan Sverge senaste gången kallades att deltaga i den stora nämnd som då sammantradde för att besluta om Europas angelägenheter; det var den 1 November 1814, således tre dagar före Sverges och Norges förening. Då var det en utredning at det stora Napoleonska boet; folkets önskningar fästade man sig då ej vid; på senare tider har man börjat fästa sig vid folken; kongresserna hafva upphört att vara förnäma egodelningsrätter och man lyssnar till folkopinionernas mäktiga stämma. I England har så alltid varit fallet men äfven Frankrikes beherrskare ha alltid i afgörande ögonblick vetat fästa afseende vid sitt folks opinion; så äfven i Preussen, ja i Ryssland der man äfven lyssnat till ropen på förlossning. Blott ett land har i detta hänseende ej velat taga ut steget, också är detta land det säkraste stödet för konservatismen. Sverge uppträder vid detta tillfälle för att gifva sin röst huruvida detta folk bör lemnas fritt att råda öfver sina rättigheter eller om det skall återföras under träldomens ok. Valet bör ej vara svårt för en Konung hvars land under de senare 300 åren ej trampats af förtryckares ok. Då motionens syfte vore att till regenten frambära R. St:s opinion i detta fall, vore detta det ridderligaste förtroende som kunde visas en ridderlig Konung. Man har befarat att ett drygt ansvar skulle iklädas nationen, men man har härvid ej tagit i betraktande vårt läge och att svenska folket ej kan undandraga Konungen sitt stöd, hvilket beslut han än komme att fatta. Betraktar man saken från en annan sida vore det en glädjande företeelse att det ena folket med sympati uttrycker sig för ett annat folks angelägenheter. Bondeståndet hade rest sig såsom en man för att visa sin aktning för ett folk som ädelt kämpat för det helisaste på jorden: frihet och sjelfständighet. Vi böra äfven visa vår högsinnade Konung att han i farans stund har bakom sig sitt trogna folk. Tillstyrkte bifall. Hr Tersmeden, N., afstyrkte bifall, efter hvad ref. kunde höra. Frib. Raab, 4. C., ville lugna hr Brakel för följderna af vårt kraftiga uppträdande. Om ett allmänt krig skulle bli föjden af kongressen, så måste Sverge i alla fall släppa till blod och penningar i fall så behöfdes; tal. tyckte det ej vara beskedligt af hr Brakel att till den grad uppskrämma Ekonomi-utskottet. Bemötte gretve af Ugglas yttrande, att man ej på förhand afgifver opinioner i England; hos oss kan en sådan interpellation ej ske, emedan vi sitta på tyra kamrar. Sedan frågan nu vore väckt, skulle det se besynnerligt ut om man skulle fortfara så som grefve af Ugglas föreslagit, att något vidare yttrande ej skulle vara behöfligt. Yrkade att utskottet skulle skyndsamt behandla frågan. Hr Brakel vände sig mot frih. Raab och frågade hvad nationen, hvad friherren ville mer, då utrikesministern afgifvit en sådan försäkran. Bondeoch Borgarestånden må resa sig som en man, om de vilja samt ikläda sig ansvarat för millioner. Ridderskapet och Adeln borde finna sig nöjd med friherre Manderströms förklaring. Motionen remitterades till Ekonomi-utskottet.