Göteborgsposten – 28 december 1859, sida 1

— Hvad skall det tjena till härute på bondlandet? — Du är enfaldig, kära Träbom; tro mig, du, Rosalie kommer ej att stanna här i all sin tid -— tacka Gud vi få behålla henne tills hon väl är konfirmerad. — Det var mycke? det! — Jaha, du! hon skall i pension. — Men Anna då? — Hon får bli hemma och hjelpa mig att proppa kalkonerna och mata hönsen; det är en sysselsättning, som är lagom för hennes begrepp. Länsman Träbom funderade — icke på ett afslag; det var icke värdt, när frun en gång beslutit sig för något, utan han funderade på att det kanske skulle göra den bortskämda ungen Rosalie godt att komma ut och att det var rätt bra att Anna fick stanna hemma, hon som var den enda i hela huset, som brydde sig om hans trefnad. Kom hon icke så snällt hvar eftermiddag med pipan och svafvelstickorna i sin lilla hand och hade ett så innerligen godt uttryck i sitt lilla fula ansigte. 1 betraktande af allt detta sade pappa Träbom efter en stunds besinnande till sin fru: Du kan allt ha rätt, mor... — Visst har jag rätt, nickade frun med en säkerhet, som gjorde allt medgifvande öfverflödigt — och till hösten skall hon i pensionen. Och det blef som mamma beslutit. Lilla Rosalie kom i pensionen och gjorde der så oerhörda framsteg, att hon, efter blott ett halft års