Göteborgsposten – 28 december 1859, sida 1

ken påstod att Anna var i hans tycke både vackrare och beskedligare än Rosalie. — Det är dock du den ende som säger — snäste frun med en axelryckning. — Det är jag visst inte — bestred pappa helt fogligt — för båda pigorna säga .... — Att du inte skäms, Träbom, att komma fram med något så enfaldigt som hvad pigorna säga och tycka! — Men, då de ha rätt... — Pigor ha aldrig rätt, kom ihåg det till en annan gång, Träbom du, och hör på hvad jag har att säga. F. d. länsmannen höjde blicken till sin fru, som stod der framför honom, lång och högtidlig som ett klockfodral. — Våra flickor börja bli stora nu. — Jaha! — Rosalie är snart tolf år. — Jaha! — Det är på tiden att tänka på hennes edukation! — Hvad för slag? — Vi måste skicka henne i någon större pension; det lilla jag kan räcker inte till; Rosalie har anlag att bli något stort, och vi ha gudskelof råd att kosta på henne hvad som hör till en bildad uppfostran; hon skall lära sig spela po—fo—por—fortepiano och tala fransyska och sådana der gentila saker.