Göteborgsposten – 28 december 1859, sida 1

utskott varit slösande eller ej, biföll ståndet, att det månadtliga arvodet skulle bestämmas till 750 rdr. — Hr Dalman väckte derefter motion, att rikets ständer måtte ingå till K. M. med anhållan, att norska storthingets skrifvelse, med framställning om upphäfvande aft ståthållare-embetet, måtte, innan K. M. derå afgifver sitt svar, föreläggas ständerna, på det att dessa måtte få tillfälle att yttra sig om detta äfven oss rörande förslag. Motionen bordlades. — Statsutskottets utlåtande n:r 9, tillstyrkande rikets ständer att bifalla K. M:ts förslag, att 50,000 rdr rmt måtte af anslaget till fångars vård och underhåll användas för nödiga nybyggnader vid tästningstängelset i Landskrona, och n:r 11, afstyrkande K. M:ts törslag om användande af de på anslagen för Nockebyoch Drottningholms broarnes ombyggnad uppkomna öfverskott, biföllos. — Riddarhus-utskottets utlåtande n:r 4, afstyrkande motion om utseende medelst omedelbara al af ridd. och ade!ns ledamöter, väckte en längre disknssion, hvarvid hrr O. von Knorring, Prinzenskjöld, trih. KF. W. Rehbinder och gretve T. R. Wrangel förordade afstyrkandet, emedan följden deraf endast skulle blifva större tidsutdrägt och partistrid, samt att elektorsvalen skulle föranleda större slump. I samma syftning talade hr D. G. Bildt och frih C. Raab, som visade, att just genom hr Brakels för slag skulle minoriteten inom ståndet alldeles förlora sitt inflytande. Deremot förordades elektorernas utseende genom omedelbara val af hrr Brakel, v. Ehrenheim, G. Cederschiöld, v. Qvanten, gretvarne af Ugglas och Björnstjerna, hvilka ytterligare utvecklade de förut för förslaget framdragna skälen, att det i enlighet med nuvarande stadgande verkligen kan hända, att en minoritet genom skicklig fördelning inom bänkmansafdelningarna kan komma att utse elektorerna och undertrycka majoriteten; att bänkmansvalen äro för lätt handterliga och genomskinliga, samt att elektorslistorna nu mera blifva ensidigare uppställda. Hr Brakels förslag antogs med 98 röster mot 89. — Den från borgareståndet inkomna kommuniceringen af hr Lallerstedts motion) rörande Sveriges delaktighet i kongressen bordlades. Prestestandet. I detta plenum företogs statsutskottets utlåtande n:r 7 angående landtmarskalkens och talmännens löner, hvilka utskottet föreslagit skulle utgå med 900 rdr rmt i månaden. — Professor Lindgren ansåg utskottet på goda skäl hafva föreslagit det nämnda beloppet, hvaremot den af två stånd beslutade nedsättningen till 750 rdr rmt hvilade på den oriktiga förutsättningen, att en mängd förnödenheter skulle hafva fallit betydligt i pris sedan förra riksdagen. D:r Sandberg uppdrog en mörk skildring öfver landets finansiella ställning och fann 750 rdr vara en lämplig medelväg mellan förra riksdagens 900 rdrs lön och den förut vanliga lönen af 500 rdr. Prosten Berlin hade hört någon säga, att han vore nöjd om talmännens löner nedsattes, vore det ock blott med 10 rdr, ty detta innebure ett prejudikat för nedsättning af tjenstemännens löneförhöjning; men talaren ansåg ingen sådan nedsättning böra komma i fråga. Komminister Beckman trodde ej, att den af d:r Sandberg befarade riksbankrutten skulle förekommas med 6,000 rdrs inknappning på talmännens löner; litsförnödenheterna äro åtminstone i Stockholm öfverhufvud lika stora som under föregående riksdag. — Af samma mening var prosten Wahlander. Professor Carlson yrkade, att om talmännens arvode nedsättes, böra stånden förklara, att de anse talmännens representationsskyldighet alldeles försvunnen; detta ansåg emellertid prof. Lindgren olämpligt, ty ståndsmedlemmarne kunde icke atsäga sig att gästa hos sin talman; all nedsättning i tjenstemännens löner i all-mänhet ansåg han oriktig. Prosten Carlander förmodade icke att talmännen skulle illa upptaga, om: man hvad dem beträffade yrkade på sparsamhet, helst som det vore väl om man föreginge med godt exempel från representationens högsta punkter. Kyrkoh. Otterström var för nedsättning. Borgareoch bondeståndets talmän skulle såsom blott representanter icke hafva mer än 300 rdr i månaden, adelns och presteståndets talmän såsom representanter ingenting; då kunde väl 750 rdr vara tillräckliga att skydda dem. för enskild nppoffring. Ståndet bestämde slutligen. beloppet till 750 rdr rmt. Under denna diskussion fördes klubban af vice talmannen. Derefter företogs statsutskottets utlåtande n:r 13 angående revisorern granskning af statsverkets förvaltning för åren 1854 —1856. Alla detta förslags 29 paragrafer biföllos eller lades till handlingarna, med undantag af 8 17, hvari tillstyrkes, att vissa under krigskollegii förvaltning stående kassor skulle under riksgäldskontorets förvaltning öfverflyttas, hvilket förslag afslogs. Rörande 8 15, tillstyrkande att revisorernas anmärkningar i afseende på postverket och de ofta förefallande poströfverierna måtte förfalla, uppstod icke någon di