Göteborgsposten – 28 december 1859, sida 1

En liten Sannsaga. (Utur Nya Småbitar på vers och prosa af Leaj. Länsman Träboms äktenskap hade blifvit välsignadt med två döttrar, hvarandra så olika som fogel och fisk. Den äldsta, Rosalie, var en liten oändligt täck unge, synmnerligast när hon fann sig observerad; då log hon så förinnerligt oskyldigt och näpet, var så artig och intagande att man icke kunde låta bli att förklara, det hon var bra söt. Lilla Rosalie hade alltför ofta hört detta, att icke sjelf tycka hon var förtjusande; en inbillning, som ingen dödlig skulle kunnat beröfva henne. Pappa Träbom och — pigorna hade emellertid sin egen lilla tanke om saken, men den tid var längesedan förbi, då fru Träbom tog notis om sin mans små funderingar, och pigor voro, enligt hennes påstående, folk utan urskiljning; alltså kunde icke mer än en mening finnas om Rosalies förträfflighet. Den yngsta dottren, Anna, var en liten blek och tyst varelse, lika ful som systern var vacker, och hvilken nästan beständigt roade sig med att sy åt sina dockor, hennes käraste tidsfördrit. Om henne talades aldrig oftare än då mamma beskärmade sig öfver hennes dumhet och tröghet, hvarvid hon dock: aldrig fick medhåll af pappa, hvil