Göteborgsposten – 21 december 1859, sida 1

Uti denna hopplösa belägenhet upptäcktes plötsligen vid midnattstiden förfärliga bränningar, mot hvilka fartyget hastigt drefs af stormens, vågornas och strömmens gemensamma oemotståndliga makt. Utan ett ögonblicks betänkande, beslöts nu, som enda och sista räddningsmedlet innan fartyget drefs in bland bränningarne, att gripa till storbåten. Genom att kapa Surrningarne lyckades man få denne öfver bord, ehuru vattnet stod högt öfver fartygets läreling; svårare var det att hindra dess kantring eller sönderslående mot fartygets sida. Ändtligen kröntes dock dessa bemödanden med framgång, och inskeppningen började under nattens mörker, köld, storm och snöyra. Den arma frun med sitt späda barn placerades midt uti den med vatten halffyllda båten. På båtens bottenbräde satt hon här en aln djupti vattnet, utan hufvudbonad eller kappa, blott med en vanlig sjömans-oljerock kastad öfver hufvud och skuldror! Kap