Göteborgsposten – 17 december 1859, sida 1

— Kom, vicomte, sade Henri; det börjar bli osmakligt. — Ah, mina herrar, litet tålamod blott! Jag sade 500 livres...dertill komma teaterkikarne, 450 livres. — Min herre, utbrast baronen, se här har ni edra kikare; tag dem och lemna oss i fred! — Men chevaliern tycktes ej ha hört hans inkast, utan fortsatte med den aldra största köld: — Summa 950 livres; för vagn och betjenter 100 livres; summa 1,050 livres, hvilka, fördelade på tre händer, göra för hvar och en 350 livres — d. v. 8. ni äro skyldiga mig 700 livres, mina herrar. — Låt oss gå, vicomte, sade Henri; det här börjar bli något väl starkt! — Till denna summa, fortfor Armand med samma köld, lägga vi, om ni så behaga, fem procents ränta . .. Man kan ej få låna penningar för mindre, det har min pappa sagt, som ibland ...i sin ungdom . .. hållit bank... för att roa sig. Detta gör inalles 735 livres, utom kommissionsarvodet hvilket naturligtvis får beräknas efter kommissionärens inkomster. Det är min fars åsigt och jag skulle icke tillåta någon att våga motsäga honom. Jag sätter således, för kommissionsarvode, 25,000 livres. — Mina herrar, det är det minsta, hvartill man kan värdera en person som i nära tjugofyra timmar varit hedrad med er vänskap, och det skall dessutom inte