Göteborgsposten – 17 december 1859, sida 1

nat sig. Det fanns verkligen icke heller någon omkring bordet, utom de tre vännerna, grefvinnan och Genevieve, mer än tre eller fyra ladies från Bredastreet, hvilka tycktes afbida sista slaget, för att sedan kunna bilda sig en föreställning om saken. — Sköna dam! utropade chevalier de Varleroi och kastade kortleken på bordet, jag ber er endast om en fjerdedels timma. Vid dessa ord drog han ånyo upp anteckningsboken ur fickan och skref några rader deri. — Hvad gör ni, chevalier? frågade Leonce skrattande. — Någonting mycket enkelt, min vän... jag skrifver upp några siffror. — Ah, inföll Henri, siffror! någonting så dumt! — Åh, baron, det beror helt och hållet på, huru man grupperar dem; ni skall få se. — Det är ju löjligt! sade Leonce. — Alldeles icke, bästa herrar; nu är det gjordt; hör blott: För frukosten och logen på operan femhundra livres. — Ah, ett godt skämt! utbrast vicomten. — Ja, det är muntert, inte sannt? återtog chevaliern; 500 francs för några dussin Ostende-ostron jemte ett och annat att skölja ned dem med, litet väsen och buller, som man kallar musik, och några balettsprång . ..se der, allt!