Göteborgsposten – 14 december 1859, sida 2

Göteborg, d. 14 December 1859. Teater. Skådespelet Syrsan, som i går gafs å härvarande teater, är, om vi min nas rätt, en dramatisering utaf en roman ai George Sand, och eger såsom sina likar felen af en något godtycklig uppränning ochi dra matiskt helt ej så särdeles sammanhängande scener. Dock har M:me Birch-Pfeiffer vetat att med sin kända erfarenhet och skicklighet i mis-en-scene af stycket göra en spännande dramatisk produkt och af dennas hufvudroll en intresserande, hänförande figur. Denna eller Syrsans roll utfördes af m:ll Forssman med sannt konstnärlig uppfattning. Den unga skådespelerskan vet att i roller af denna genre lägga på samma gång så mycken styrka, liflighet och känsla, att vi med skäl tro oss befogade kunna förutspå henne en god scenisk framtid, såframt hon ej lägger studiet å sido, utan ifrigt vandrar framåt. Konsten fordrar träget arbete och hängifven lust, för att ej dess adepter må stelna i några vissa former, hvilka till en början kunnat väcka bifall, men sluta med att bli en angenäm skåderätt endast för tredje raden. Sådana fall se vi ju så ofta. M:ll Forssmans spel vittnar i allmänhet om värma och hog för sin sak, isynnerhet märktes detta igår, då man tydligt kunde finna att Syrsan är en af heunes älsklingsroller. — De öfriga medspelande gjorde sitt, ledigt och med god ensemble. Hr Österberg var en förträfflig gammal krutgubbe såväl till maskering, som ord och åthäfvor. Hr Pettersson och hr Åhman, båda förhexade i Syrsan, men dock endast den förre retroaktivt, voro på sin plats, och isynnerhet var den senares spel lifligt. Fru Andersson utförde med framgång mamma Fadettes roll, en af dessa gamla kloka gummor eller hexor, hvilka väcka åskådarens afsky, men dock äro pjesens Deus-exmachina. Hvarföre författare och skådespelare nödvändigt skola göra dessa stackars menniskor så hässlich, är ej godt att säga, nog af, det har blifvit, för att tala på handelsspråket, en coutume. M:ll Runnbom, Väl maskerad som gammal matrona i ansigtet, hade dock begått en stor anachronism i sin drägt (på affischen står att händelsen tilldra ger sig år 1836 — således före det nya franska kejsaredömets uppkomst). M:ll Forssman inropades under lifliga bifallsyttringar tvenne gånger. Oaktadt stycket varit härstädes förut gifvet, tro vi dock att den som ser det omigen ej skall förlora derpå. Kommunalt, Stadens Innevånare äro kallade till allmän Rådstuga i morgon kl. 10 f. m. Enligt hvad annonsen derom utvisar förekomma vid densamma till afgörande en mängd vigtiga ärenden, deribland åtskilliga a mm rr ER RKRX—XRXX— 2