Göteborgsposten – 14 december 1859, sida 2

— Den skall vara der inom tio minuter, lofvade kusken. Han gaf dervid ett rapp åt hästarne, som flögo af som en hvirfvelvind. Chevaliern steg uppför trappan; han mötte då en ung qvinna. — Hr Armand, sade hon, vänd icke tillbaka till detta näste; ni har blifvit lockad hit af tjufvar. — Det måtte jag väl veta, svarade chevaliern; men hvem är ni, som gifver mig denna underrättelse? Han närmade sig den unga qvinnan. — Genevidve, utropade han, min första kärlek: ni bland dessa eländiga varelser, mitt arma barn! äl det väl möjligt? — Ack, chevalier, det är en mycket :nkel och sorglig historia. För ett år sedan förlorade jag min mor; jag var då myndig och kunde etter behag di: sponera öfver min lilla förmögenhet, en tjugotuser francs. En olycklig slump lät mig möta den föregif: na grefvinnan Deliska, som varit min pensionskamrat; hon förde mig in i denna verld, som jag ej kände och der jag snart blef helt och hållet plundrad... Det öfriga kan ni lätt gissa er till... Men jag skall ej stanna qvar i denna afgrund, chevalier, jag bedyrar er det. Jag vill inträda i ett kloster, för att ångra mig, och jag skulle redan vara der, om jag blott hade den erforderliga summan. — Är den stor? — Tretusen francs; det är ju förskräckligt!