Göteborgsposten – 14 december 1859, sida 1

at bondeståndets representation. Härom uppstod diskussion. För förslaget talade professor Carlsson, d:r Sandberg och riksarkivarien Nordström; emot detsamma professor Lindgren och prosten Söderberg. At prof. Lindgren antördes hufvudsakligen, att det ifrågavarande fallet icke vore ett sådant, att några vigtiga speciella upplysningar i ämnet knude af medstånden erhållas, samt att, då frågan uteslutande rörde ett särskildt, vore det ogrannlaga om de andra stånden gjorde henne till föremål för gemensamma öfverläggningar; derigenom spilldes blott onödigtvis en dyrbar tid. Prosten Söderberg instämde i dessa skäl och tillade, att om förslaget tillika innefattat gemensamma öfverläggningar rörande utvidgning af presteståndets representation, kunde det hatva varit skäl att antaga förslaget. Å andra sidan deremot anfördes, att frågan är af största vigt för hela representationen och landet i allmänhet, att då stånden handlade oberoende af hvarandra, kunde här icke gerna talas om ogrannlagenhet. Prof. Lindgren had. äfven sagt, att frågan var så noggrannt behandlad och tillickligt öfvertänkt af förra riksdagars utskott, att någon tvekan svårligen af någon härutinnan kunde hysas ; men häremot invände riksarkivarien Nordström, att han åtminstone icke var nog lycklig att i frågan ega en fullt afgjord öfvertygelse, och trodde det skulle vara rätt upplysande att få höra skälen för och emot, synnerligen från bondeståndet sjelft. Han fäste särskild vigt, med anledning af hvad prosten Söderberg anfört, på den olika ståndpunkt, hvarpå frågan om bondeståndets och frågan om presteståndets utvidgning befunne sig: den senare hade vid sista riksdagen blifvit af alla fyra stånden bifallen, den förra afslagen af bondeståndet och först i förstärkt utskott antagen. Ståndet biföll slutligen inbjudningen genom votering med 35 ja mot 20 nej. — Grefve Taubes motion om räntegaranti för en jernväg mellan Stockholm och Upsala förordades af domprosten Knös, men ogillades af kommin. Beckman, och skulle deras yttranden åitölja motionen till statsutskottet. Borgareständet. Sedan Bondeståndet genom protokollsutdrag förklarat sig med särdeles nöje skola se, om Borgareståndets ledamöter ville besöka Bondeståndets klubb, beslöts, på talmannens hemställan, en dylik inbjudning till Bondeståndet, äfvensom, på förslag af hr Björck, till de öfriga stånden. Lagutskottets utlåtande n:r 4 i anledning af justitie-ombudsmannens embetsberättelse, blef, i traga om det i samma berättelse framställda behofvet om rymligare embetslokal för justitie ombudsmansexpeditionen, remitteradt till stats-utskottet. Senare delen af samma utlåtande, innefattande utskottets lofordande af hr justitie-ombudsmannens embetsförvaltning, lades till handlingarne, sedan ståndet på hr Thollander. hemställan, förklarat sig deruti instämma. Expeditionsutskottets utlåtande n:r 4, med förslag att alla inom stånden väckta motioner skulle särskildt tryckas, framkallade en längre diskussion, hvari utskottets förslag törordades af hrr Schenström, Graa, Wern, Loven, Rydin, Trädgårdh, Björck och Kock, hutvudsakligen på de skäl, att motionernas tryckning skulle föranleda mera omsorg vid dess utarbetande och göra det lättare för uctskot.sledamöterne att taga kännedom af dem, att den ökade utgiften för deras tryckning skulle vida uppvägas af deu besparing i tid, som derigenom skulle vinnas m. m. Särskildt ansåg hr Rydin, att om frågan, som redan fallit i 2 stånd, skulle bifallas i de båda ötriga, den, som varande en utgiftstråga, kunde afgöras at förstärkt statsutskott, hvarjemte hr Wern föreslog att, i händelse förslaget afslogs af de öfriga stånden, Borgareståndet skulle för sin del besluta att låta trycka motionerua som särskildt bihang till ståndets protokoll, men i stort antal, att exemplar blefve tillgängliga för utskottens ledamöter och andra, som derå ville prenumerera. Mot utskottets förslag uppträdde hr Lallerstedt, som fann det vara en onodig tillskning i det indock nog digra riksdagstrycket Motionernas mängd gjorde det omöjligt för någon att taga reda på dem alla, vore för öfrigt ofta affattade på ett sådant språk, att de inappast kunde begripas. Med att i ett sådant skick törvara dem åt efterverlden vore intet vunnet Ville att de i stället skulle tryckas i en officiell tidning. Utskotten hade för öfrigt ej en sådan mängd motioner, att deras ledamöter ej hade tillräcklig tid att taga kännedom derom utan ast de trycktes. Mot förslaget invände hr Ericsson, att tryckningen skulle draga så långt ut på tiden, att månsen motion skulle blifva afgjord innan den hunne tryckas. Sedan hr Wern för tillfället och till dess sig visat, huruvida frågan kunde vinna framgång hos ständerna, återtagit sitt förslag om motionernas tryckning såsom bihang, biföll ståndet utskottets förslag. Senare delen af samma utlåtande, om att tryckningen skulle verkställas genom expeditions-utskottets