Göteborgsposten – 14 december 1859, sida 1

HL. Den unga chevalierns beundran och förvåning på Operan voro mycket mera återhållsamma, än hans tvenne nya vänner hade vågat hoppas; de vackra röster, som här i angenäma toner smekte hans öron, tycktes slå an på honom; de spänstiga knävecken, som visade sig under dansösernas korta kjolar, frånlockade honom några beundrande ah! men det var en undertryckt beundran, som om hr Armand de Varleroi icke velat synas löjlig inför några andra än sina nya vänner. Detta skulle, vid hvarje annat tillfälle, ha varit tillräckligt, för att komma dessa senare att tro, det de voro lurade, då de sålunda gjorde alltför stor beräkning på det yttre; men de hade redan nappat alltför mycket på kroken; de voro öfvertygade om att den gode gud, som vi kalla slump, kastade i armarne på dem den lättast lurade dumbom som fanns i alla 86 departementerna, och de skulle