Göteborgsposten – 30 november 1859, sida 1

— . . .. nm-.n—xÄÄQ?2——-—-HO——A — —.— — Ze— duga i en framtid, då exporten blefve större; vår export består nu af jern, trävaror samt spanmål; våa skogar tillåta ej någon större trävaruexport, vårt jern kan ej heller byggas mycket på; således är det endast spanmålsexporten, som skall motvä.a den ökade importen. — Hr Wallenberg trodde det ännu vara för bittida att ingå i sådana trågor, som dem hr Rydin yttrat sig uti, emedan deras tid nog kommer i sammanhang med bevillningsfrågorna. — Hr Rydin hade endast nyss velat uttala sig emot hånet angående prohibitisterne, emedan saken vore för vigtig att sålunda blifva behandlad. — Hr Schwan erkände att han i anslagsfrågan hade tillhört förra riksdagens majoritet, men erinrade om att törhållandena då voro temligen olika dem, som nu förefinnas; men hvar ligger orsaken till den nuvarande ställningen? Jo, uti flere affärsmäns spekulationer, hvilka, så att säga, trampade heder och ära under fötterna, ätvensom uti bristerna i bankens organisation. Hr Ridderstad förlastar det svenska militärväsendet, samt vill sätta allmän folkbeväpning i stället; bristerna i militärförhållandena lisga hufvudsakligen hos befälet, hvilket står lägre än utländska armeers, men trodde likväl att man borde betänka sig ännu en gång, innan man förkastar det gamla indelningsverket. Talaren trodde det för sin del vara ganska gagneligt, att det militära och civila vore skildt åt samt fann ej den preussiska militärordningen så ypperlig, att man borde uppställa den såsom mönster, så att hvarje mansperson skulle vara soldat i tre år, ty önskningar om förndring låta äfven der sig förnimma; önskade ingen allmän beväpning samt gillade ej sådana förflugna ideer, som att vi alla utan undantag skulle lyda trumman. Och hvarifrån skulle vi väl få befäli händelse af allmän beväring samt i fall krig inbröte? Hvarifrån taga kostnaderne? Talaren hade sig enligt tillförlitliga uträkningar bekant, att Sveriges krafter skulle vara uttömda efter att hafva hållit 10v,000 man på benen uti 3 månader. — Om den finansiella ställningen verkligen är så bedröflig som det påstås, kan detta ej läggas regeringen till last, utan individen. Höga dagsverken kunde talaren ej finna någon skada utaf; de kunna ej blifva för höga, utan arbetaren gifver blott för litet arbete för desamma; med afseende på Stockholms befästande öfverensstämde talaren med hr Björck. Vid hvarje riksdags början hade man alltid förklarat anslagen tör stora samt påstått, att landet ej skulle kunna bära dem, men det har likväl alltid gått för sig, samt på samma gång har landet gått betydligt framåt; trodde att man vid närmare besinnande lätt skulle kunna finna att ställningen ej vore så farlig. Vid behandlingen af K. M:ts propositioner om jernvägarne lyckönskade man sig allmänt att regeringen inskränkt sig till att endast föreslå fortsättning ar de redan påbörjade stambanorna. En framställning at hr Ifjerta, huruvida det icke kunde vara skäl, att inskränka sig till avt vid denna riksdag endast anslå medel till vestra banans fullbordande, med utgreningar från densamma till Örebro och Jönköping, hvilket möjligen skulle kunna verkställas till 1862 års slut, så att ständerna, då de härnäst sammanträda, kunde finna denna bana färdig och hafva någon erfarenhet att stödja sig vid i afseende på resultaterna at en fullständig bana, samt tid emellertid vinnas både att noggrannare undersöka de olika riktningar, som blifvit föreslagna tör den södra banan, och att öfverväga, huruvida icke ett något moditieradt och tll kostradsbesparing ländande system kunde införas för utförandet at de banor, som ytterligare kunde ifrågakomma — denna framställning uppkallade en mängd af de södra orternas representanter, för att ådagalägga, det den södra banan icke borde eftersättas för den vestra, då de orter den genomgår, ha ett vida större behot af lättade kommunikationer än mellersta Sverge, och det för öfrigt redan visat sig, att trafiken å den södra banan är större än på den vestra. Atslulliga representanter uppträdde dessutom för att tillstyrka en och annan moditikation i förslaget till förmån för de orter de representera. -Sålunda önskade hr Widell, understödd af hr Grenauder, att Falköping-Jönköpinglinien måtte nu fullbordas, och anslaget till södra banans fortsättning söderifrån något minskas. IIr Carlsson önskade en jemnukning af de föreslagna riktningarna derhän, att man hade i sigte såväl det framtida åvägabringandet af en förbindelse mellan Göteborg och Westervik som anläggning af bibanor både i norra och södra delen af Kalmar län. Hr Rydin beklagade att det blott 1,700,000 rdr stora understöd, som blifvit begärdt för Boråsbanan icke blifvit at regeringen förordadt; och han ansåg det vara en ren misshushållning att icke främja nämde banas snara åvägabringande då derigenom trafiken på vestra stambanan till Göteborg bestämdt kommer att fördubblas. — Mot den skyndsamhet med