Göteborgsposten – 23 november 1859, sida 1

Sedan han vidt och bredt ordat om förgänglig heten af allt jordiskt, samt nutidens ingrodda egoism började han med stort beröm omnämna den högsint: uppfinningen af lifförsäkringsanstalterna, såsom er inrättning, hvilken det var hvarje fosterlandsväns plig att befordra. Han hade derföre beslutat att föregå sin födelsestad med godt exempel och vände sig nv till sin granne och kollega med den förfrågan, om han ej skulle vilja understödja en så välgörande an. stalt. När Rohrbacharne finge se, att tvenne af deras förnämsta notabiliteter i all vänskaplighet biträdde det stora företaget, så skulle säkert ett så godt exem. pel väcka till efterföljd, och man skulle derigenom hs förvärfvat sig förtjensten af att hafva efterkommit århundradets fordringar. Hr Sparf invigde derpå sin motståndare någo djupare i lifförsäkringsanstaltens hemligheter och fö. redrog sitt ärende om aktietagningen. Men hr Spin. del var ingalunda så inskränkt, att han icke genom. skådade Sparfs egentliga afsigt och då han — hvad beträffade konsten att kunna förarga menniskor til döds — tilltrodde sig deri ha större skicklighet är sin tjocke kollega, så gick han beredvilligt in på förslaget med vilkor, att det likaledes skulle vara honom tillåtet få taga försäkran på Sparfs lif. Han. deln blef uppgjord och Sparf lemnade sin fiende: hotel i den fasta öfvertygelsen, att den hektiskt Spindel icke skulle kunna lefva länge. Hr Spindel återigen hade alldeles samma tankar i sitt hufvud