Göteborgsposten – 19 november 1859, sida 1

tillfälle erbjöd sig för den ene att förarga den andre, begagnade de det med en verklig vällust. Hr Spindel satt ingalunda så i smöret som den aristokratiske Sparfven ; han hade först för några år sedan etablerat sig och hans Stork var samlingsplatsen för alla Rohrbachs missnöjda, nyhetsmakare och ideologer. Här kunde man få höra lasteliga tal mot stadens nobless, som endast besökte Bocken, och Spindel, som äfven tillhörde de missnöjda, blåste af alla krafter på tvedrägtslågan mot de förmögna, men isynnerhet mot Sparfven, som befallde lik en monark, på Bocken skinande i sitt gåsfett. Bockvärden blickade med aristokratisk högdragenhet ned på den torre och magre kollegan; men i sitt inre harmades han dock mycket på det nya etablissementet, fastän han just icke förlorat något på de från Bocken till Storken utvandrade ideologerna. Men hans harm steg till sin högsta höjd, när till och med några solida åkare följde de muntra kamraterna och togo sitt herrberge på Storken. Hos hr Spindel höllo sig också alla gåsfiender och hela den lilla stadens opposition, som ej så litet harmades öfver de lefvande gåsstekarne, hvilka hvarje dag väsnades utanför Storken och samtliga tillhörde den välmående aristokratien. Oppositionen egde hvarken hemma eller på torget någon gås och deras vrede öfver dessa ättlingar från kapitolium kunde derföre mycket lätt förklaras. Spindel sjelf egde ej mera än tre stycken på hela torget, hvilka dessu