Göteborgsposten – 19 november 1859, sida 1

Att döma af yttre tecken såsom t.ex. af utskottsvalen — hvilka, i parentes sagdt, innebära det oförsyntaste trots mot tidsandan synes det som om den konservativa principen skulle i år förmått göra sig ännu mera gällande än tillförene inom dessa begge riksstånd. Det tyckes som om adeln och presteståndet, liksom Frankrikes Bourboner, ingenting lärt och ingenting glömt och som drefvos de af sin onda genius att gora sig omöjliga genom ett halstarrigt vidhållande af de ider, som smaka af den tidsålder, hvarunder korporationsoch privatintressen hade trängt fosterlandets i bakgrunden. Det är klart att intet är mera egnadt att inskärpa hos svenska folket vigten och nödvändigheten af en snar representationsreform än hvarje beslut af de privilegierade stånden, som röjer huru litet detta folks sannskyldiga intressen ligga det om hjertat eller huru litet de förmå sätta sig in i dess ställning; och man har fördenskull vida mera adelns och presteståndets stockkonservatism än de liberalas bemödanden att tacka för de framsteg öfvertygelsen härom under de sista decennierna gjort i värt land. Och ehurn det riksdagsbeslut, i kraft hvarat borgareståndet blifvit riktadt med ett nytt vigtigt element, blifvit helsadt med bifall af hvarje upplyst fosterlandsvän, så är det dock så långt ifrån att representationsfrågan blifvit löst derigenom eller kan lösas genom den fortsättning af lappningssystemet, som en likartad förstärkning af det tjerde ståndet innebär, att dylika reformer fastmera tjena till att framhålla det stora behofvet af en representalions