Göteborgsposten – 12 november 1859, sida 1

Hela tiden blåste det hårdt och besättningen, obeväpnade Lascarer och Spaniorer, hade flytt upp i tacklaget, så att skeppet dref för vind och våg. Till slut beslöt kaptenen att rycka fram mot brottslingarne; men detta måste ske med stor försigtighet, ty om någon af sjöröfrarne skulle lyckas smyga bakom vakten, medan denna skred framåt, och komma i besittning af vapnen, så kunde utgången bli mer än oviss. Efter en timmes ihärdig strid, trängdes sjöröfrarne slutligen fram till skansen, der de anföllos med bajonetten och mördades eller kastades öfverbord. När man fått ljus tändt, gjorde man en öfverräkning af piraternas förlust och fann att af sextio, som kommit upp på däck, voro tjugoåtta döda eller borta. Några voro dessutom sårade. Den stackars kocken skjöts af misstag, emedan man tog honom för en af youngarne. Timmermannen och en arabisk passagerare hade gått öfverbord. Då dagen inbröt, såg man en hängandei rodret. Han halades upp med ett rep och befanns ha blifvit skjuten i benet. Vid undersökning under däck, fann man der fem lik till. De sårade hade troligen gått ned för att dö i ro.