Göteborgsposten – 12 november 1859, sida 1

ende afvakta det förslag, som kommittesade komma att afgifva, men vi tro dock att stadens innevånare i allt fall icke böra oförberedde emottaga detta förslag, enär dess öde då måhända komme att öfverlemnas åt slumpen. Utom dess bör det väl kunna antagas, att de kommitterade sjelfva skulle gerna se att en allmän opinion bildade sig i frågan, enär de deruti kunde söka ett stöd för sina åsigter och föranledas till sådane modifikationer deri, att förslagets framgång derigenom underlättades. — Anledningarne hvarföre Majornas innevånare äro missbelåtne med sin närvarande ställning äro flere. De grunda sig emellertid alla i det törhållande, att deras kommun, oaktadt den i sjelfva verket utgör en förstad till Göteborg med stadsbefolkning och stadsmannanäringar, icke är med staden inkorporerad, utan bildar en egen landkommun. Lika med alla förstäder delar Majorna det ödet att uppsökas af den del af stadsbefolkningen, som de högre hyrorna, begäret att undandragå sig polisens uppmärksamhet och den slags spekulation, s som frodas af det menskliga eländet, utdrifver från rikedomens och lyxens omedelbara grannskap, och att deremot undflys af den förmögna samhällsklassen. Det är en vanlig företeelse, att så snart någon af Majornas innevånare samlat tillräcklig förmögenhet, utflyttar han från kommunen, ofta till staden för att vara sina affärer närmare, eller för att njuta de fördelar som centralstaden erbjuder den förmögne. I utbyte häremot måste Majorna emottaga on fortgående invandring af arbetssökande från landsorten samt en del af den fattigdom och elände, som staden alltjemt afsätter; våra lagar tillåta ingen spärrning i detta hiänseende. Det är väl icke troligt att en förening med staden skulle verka någon ändring härutinnan, men det blefve icke då kommunen ensamt, som finge kämpa med svårigheterne, utan samhället i sin helhet komme att deråt rikta hela sin koncentrerade kraft. Ingen kan derföre undra på att Majornas innevånare under närvarande omständigheter måste finna sin ställning bekymmersam, och det är verkligen förvånande att deras kommunalväsen likafullt kunnat göra och dagligen gör så märkbara framsteg, som under de senare åren verkligen varit förhållandet. Detta framåtskridande härleder sig från den ganska lyckliga ekonomiska ställning, som kommunen vunnit genom de stigande krogafgifterna, hvilka medgifvit reformer och förändringar till det bättre i alla riktningar. Men om ock kommunen i materielt hänseende kan vara vuxen de menliga inflytelserna af sitt omedelbara grannskap med staden, s så äger den dock ingen utväg att undanrödja olägenheterne af den ständiga utflyttningen af dess bättre samhällselementer, hvilken beröfvar kommunen lämpliga personer, åt hvilka dess förvaltning kan anförtros. Då man betänker att allt som i Majorna skall uträttas, såväl ombesörjandet af de vanliga alltid återkommande angelägenheterna, som alla utomordentliga åtgärder sker genom olönta styrelser och kommitteer, så kan man ock inse att kommunens förvalt ning erfordrar en stor personal och ait det icke skall vara lätt att fylla detta behof, isynnerhet som det jemt stiger i samma mån kom: munalväsendet ordnas och utvecklas och utom dess någon serdeles bildning icke gerna kar förefinnas bland en förstadsbefolkning. Här ligger den stora svårigheten, och det är mec